Årets tema för den Afrikanska unionen: Utbildning – i hopp om att bli ett konkurrenskraftigt Afrika

Bild från Afrikanska unionens 37:e toppmöte. Foto: AfricanUnion

Fonden för mänskliga rättigheter har länge arbetat med att synliggöra vikten av de regionala människorättsystemen, vilka har vuxit fram som ett komplement till det globala FN-systemet och för mänskliga rättigheter närmare länder och rättighetsbärare inom samma region. Detta innebär i sin tur att bl.a. ansvarsutkrävande, främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter kan upplevas mindre abstrakt, och ökar möjligheterna för fred och säkerhet regionalt som globalt. MR-Fonden vill som en del av detta arbete uppmärksamma det Afrikanska människorättssystemet, som lyder under mellanstatliga organisationen Afrikanska Unionen (AU). Tidigare i år beslutades att årets tema för AU är utbildning, vilket ses som ett viktigt led i att verka för ett hållbart, konkurrenskraftigt och välmående Afrika – där utbildning inkluderar och är till för alla. Något som även våra ugandiska partners Action for Development (ACFODE) aktivt arbetar för, nämligen att öka kvinnors politiska deltagande i Uganda. En av grundbultarna för att komma till bukt med underrepresentation av kvinnligt politiskt deltagande i landet är just utbildning.

Årets fokus på utbildning tema syftar till att ”utbilda en afrikan lämplig för 2000-talet: Bygga ett konkurrens- och motståndskraftigt utbildningssystem som uppmuntrar till ett inkluderade, livslångt, kvalitetsbaserat och relevant lärande i Afrika” skriver AU i sin press release (18/2-2024).

Vidare framhåller AU att unionens tema på utbildningen är ett viktigt steg mot att nå det första målet av Agenda 2063. ”Agenda 2063 – Det Afrika vi vill ha” motsvarar Sveriges globala mål ”Agenda 2030”. Mer specifikt innefattar Agenda 2063 ett konkret strategiskt ramverk för hur den afrikanska regionen inom loppet av en 50-års period ska nå en inkluderade, social, miljömässig och ekonomisk hållbar utveckling. Syftet är med andra ord att främja enighet, självbestämmelse, frihet, utveckling, framgång och gemensamt välstånd bland afrikanska länder, under en så kallad ”Pan-Afrikanism och Afrikansk renässans”. Läs gärna mer om Afrikas Agenda 2063-mål här

Det första målet av Agenda 2063 innefattar ”ett välmående, blomstrande Afrika som både baseras på och förutsätter en inkluderade tillväxt och hållbar utveckling.” För att åstadkomma detta krävs att Afrika gör stora satsningar och investerar i utbildning för att kunna utveckla vad som beskrivs som mänskligt och socialt kapital. AU menar därför att det krävs en ”utbildnings-och skicklighetsrevolution, som innefattar innovation, forskning och teknologi” (se press release 18/2-2024). Läs gärna mer här

Nuvarande utmaningar gällande inkluderade utbildning

Även om tillgången till utbildning bland afrikanska barn har ökat betydligt de senaste åren så är det fortfarande en stor andel barn som uteblir från skolan och inte har tillgång till någon skolgång. Det är en oroväckande utveckling och kräver åtgärder enligt AU. Detta lyftes även av FN:s generalsekreterare António Guterres under ett sammanträde 2022 i syfte att uppmuntra regionen att ta itu med utbildningskrisen genom gemensamma åtaganden och gemensamt agerande (se press release 18/2-2024).

Implementering av AU:s utbildningsåtaganden i praktiken:

Den ”Kontinentala Utbildningsstrategin för Afrika” (CESA) har i uppdrag av AU att ta vid unionens tema och i praktiken genomföra efterfrågade och nödvändiga förändringar inom utbildningssektorn för att få bukt med de utmaningar regionen står inför vad gäller utbildning. Mer konkret kommer CESA se över möjligheterna att utvidga tillgången till kvalitativ utbildning och för att möta kontinentens behov vad gäller en alltmer växande befolkning. Det uppges därmed att CESA ska se över förändringsmöjligheterna för Afrikas utbildningssystem så att det möter efterfrågan på ”kunskap, kompetens, skicklighet, innovation och kreativitet” – vilka behövs för att främja afrikanska kärnvärden och hållbar utveckling på nationell, sub-regional och regional nivå.

Kopplingar till vår ugandiska partner ACFODE:

Bland CESA:s huvudmål ingår bl.a. att främja processer som leder till och accelererar jämlikhet och jämställdhet. Det faktum att årets tema är utbildning och att ett av huvudmålen i Agenda 2063, mål 5, är att utforma ett utbildningssystem för alla, både kvinnor, flickor, pojkar och män, är ett steg i rätt riktning för att nå ett inkluderade, hållbart och livskraftigt samhälle där kunskap frodas. Vikten av utbildning och de satsningar som nu kommer att göras inom den afrikanska regionen anknyter till det projekt som vår partner Action for Development (ACFODE) bedriver i Uganda.

ACFODE är en ugandisk kvinnorättsorganisation som verkar för främjandet av kvinnors och flickors ökade politiska delaktighet i beslutsprocesser i Uganda. Som en del av projektet utbildas kvinnor och flickor i de möjligheter och mekanismer som finns för att delta i politiskt beslutsfattande processer. Detta i syfte att öka kvinnligt politiskt deltagande och påverka policyer som gynnar alla oavsett exempelvis kön. ACFODE arbetar med att synliggöra ojämlika institutionella, kulturella och sociala normer i det ugandiska samhället för att arbeta för förändring – exempelvis genom att verka för att beslutsfattande policyer ska bli mer inkluderande i landet. Läs gärna mer här om projektet. Läs även mer på ACFODE:s egna hemsida, här

Mer info: Det Afrikanska människorättssystemet

Det afrikanska människorättssystemet består av tre pelare – Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter (kommissionen), Afrikanska stadgan för mänskliga och folkens rättigheter (afrikanska stadgan) och Afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter (domstolen). Kommissionens huvudsakliga uppgift är att skydda och främja de mänskliga och folkens rättigheter, tolka artiklarna ur afrikanska stadgan och godkänna vilka fall som tas upp av den Afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter. Samtliga av dessa organ lyder under den mellanstatliga organisationen Afrikanska Unionen (AU), som syftar till att stärka de mänskliga rättigheternas roll inom och mellan organisationens medlemsländer. Läs mer här.  Läs även mer på AU:s hemsida. 

Pressmeddelande: Rapport till FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Nu har vi lämnat in civilsamhällets gemensamma parallellrapport till FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-kommittén).

Tillsammans med MR-Fonden har 31 organisationer bidragit till rapporten som beskriver en tillbakagång inom många områden, vilket i sig är ett brott mot konventionen. Rapporten visar även på flera exempel där staten bryter mot sina åtaganden enligt konventionen och att Sverige saknar ett systematiskt arbete för att genomföra rättigheterna. 

Rapporten har skickats till FN-kommittén inför dess granskning av hur Sverige lever upp till sina skyldigheter. Granskningen sker på FN i Genève den 21-22 februari. 

Här kan du läsa hela rapporten: https://mrfonden.se/wp-content/uploads/2024/01/joint-cso-submission-swedish-foundation-for-human-rights-sweden-cescr-12-january-2024.pdf

Syntolkning: Bild på rapportens framsida.

Referat: Digitalt seminarium om sanningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset

Från vänster till höger: Kajsa Syrjänen Schaal, Malin Arvidsson, Anders Kompass, Josephine Ylipää. Syntolkning: Foto från zoom på seminariets deltagare.

Den 15 december 2023 anordnade MR-Fonden i samarbete med Svenska nätverket för övergångsrättvisa (SNÖ) ett digitalt seminarium om sanningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset som nyligen lämnat in sin slutrapport. Syftet med frukostseminariet var att uppmärksamma sanningskommissionens arbete, vilken roll det övriga samhället har och bör ta och diskutera vad som händer efter slutrapporteringen.

Medverkande

Malin Arvidsson, ledamot i kommissionen. Malin är fil. dr i historia och har varit verksam vid Avdelningen för mänskliga rättigheter, Historiska institutionen, Lunds universitet. Malins forskning är inriktad mot historisk rättvisa. För tillfället är Malin lektor på Tema Barn vid Linköpings universitet. Sedan 2021 ingår Malin i det tvärvetenskapliga projektet “Truth and Reconciliation in the Nordic countries” (TRiNC), baserat vid Danish Institute for International Studies (DIIS).

Kaisa Syrjänen Schaal, ledamot i kommissionen. Kaisa är jurist och senior policyrådgivare i Svenska kyrkan och expert på minoritetsfrågor. Kaisa har arbetat med minoritetsfrågor i Regeringskansliet, det statliga utredningsväsendet och inom civilsamhället. Kaisa var huvudsekreterare i Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken och Utredningen om finska och sydsamiska språken.

Josephine Ylipää, utredningssekreterare i kommissionen och arbetade bl. a. med insamling och analys av intervjuberättelser, och medförfatta slutbetänkandet. Josephine är fil. master i hållbarhetsvetenskap och har arbetat med forskning inom hållbarhet, landsbygdsutveckling och rättvisa i Asien, Afrika och Europa. Josephine är också tidigare ordförande i ungdomsorganisationen Met Nuoret.

Charlotta Göller, programansvarig och folkrättsrådgivare vid MR-Fonden. Charlotta har lång erfarenhet av att arbeta med mänskliga rättigheter, både internationellt och i Sverige. Hos MR-Fonden ansvarar Charlotta för parallellrapporten till FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som MR-Fonden samordnar samt är samordnare av MR-nätverket som samlar över 50 civilsamhällesorganisationer.

Moderator för eventet var Anders Kompass, styrelseledamot för Fonden för mänskliga rättigheter, med lång karriär från bl a FN och UD.

Referat

Anders Kompass öppnade seminariet och välkomnade medverkande och åhörare.

Charlotta berättade inledningsvis om temat övergångsrättvisa och att sanningskommissioner är ett av många exempel på en stats försök att komma tillrätta med storskaliga människorättskränkningar, en del av det som kallas övergångsrättvisa. MR-Fonden har jobbat specifikt med övergångsrättvisa sedan 2006. På ett seminarium som anordnades för flera år sedan, när en samisk sanningskommission började komma på tal, sa en av deltagarna att ”det är jätteviktigt att ni som icke-samiska organisationer krokar arm med oss och gör gemensam sak”. Med detta i åtanke, vill MR-Fonden bidra till att lyfta fram det arbete sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset har gjort och vad som ligger framför oss. Majoritetssamhället behöver lyfta blicken och visa att det handlar om mänskliga rättigheter och berör oss alla.

MR-Fonden har bland annat stöttat den colombianska sanningskommissionens arbete här i Sverige. Från den processen konstateras att en sanningskommission och dess rapport är starten på en långsiktig process. En sanningskommissions rekommendationer kan ha stor betydelse om de förvaltas och genomförs. En sanningskommission rör inte enbart dem som utsatts för kränkningar av mänskliga rättigheter utan även dem som har begått kränkningarna. Skyldighetsbärarna (staten i dess olika nivåer) måste involveras och ta ansvar för att rekommendationerna genomförs.

Efter Charlottas inledning berättade de tre övriga medverkande om deras olika ingångar till att bli inbjudna att vara en del av kommissionens arbete. Alla tre har från sina olika perspektiv varit delaktiga i processer som berörde innehållet i kommissionens arbete; utifrån personliga och yrkesmässiga erfarenheter.

Anders Kompass konstaterade att det blev en positiv överraskning över hur många som deltagit vid lanseringen av slutrapporten och det mediala genomslaget – särskilt då det varit ganska tyst under själva processen. Han bad panellisterna berätta om arbetsprocessen och mer specifikt hur de arbetade med förankringen i minoritetsgruppen, samarbetet med övriga nordiska länder och om det var något de saknade från majoritetssamhället under kommissionens gång.

Kaisa berättade att kommissionen tidigt bestämt vilka principer de skulle jobba enligt; långsiktighet, minoriteten ska komma stärkt ut av processen, transparens och verka på minoritetens egna arenor på deras villkor. Förankringen var viktig och stort fokus lades på detta. De drog på erfarenheterna från Svenska kyrkans arbete med vitboken om samer. Pandemin komplicerade genomförandet av arbetet men de hittade alternativa vägar.

Josephine höll med om att förankringen varit viktig. När sanningskommissionen tillsattes hade ingen förankring gjorts inom minoritetsgruppen och de inledde med uppstartsmöten på olika platser i regionen. Dessutom lät de forskare ta fram underlag för olika teman. I efterhand ser de att det hade varit en fördel att definiera temaområdena efter intervjuerna då det var så många ämnen som dök upp under intervjuerna som hade varit relevant att ta med.

Efter pandemin ordnades s.k. ”kaffemöten” inom det geografiska området. Att dricka kaffe hos grannar i Tornedalen är en stark kultur och det var den norska sanningskommissionen som gav dem idén till metoden. På kaffemötena, som skedde helt öppet och som hade annonserats i förväg, berättade de om uppdraget och bjöd in människor att dela sina erfarenheter. Detta ledde till många fina samtal.

Kommissionen la vid mötena vikt även vid kulturella inslag för att inte bara ”komma och presentera”. Sanningskommissionen uppmanade människor att delta i intervjuer men betonade att de var helt frivilliga. Det fanns ett stort intresse. Slutligen gjordes en förankringsturné, ”Påtåren/toinen kuppi”, på andra orter än de tidigare besökta. Bristen på resurser var en stor begränsning och de kunde inte göra lika många uppföljningsmöten som de hade önskat.

Malin berättade att kommissionen har betraktat arbetet som en nationell angelägenhet och löpande arbetat med att nå ut, t ex genom pressmeddelanden, nyhetsbrev och öppna symposier. När det gäller kaffemötena har det behövt göras avvägningar kring journalisters närvaro – det är både viktigt att nå ut till en bredare allmänhet och att skapa bra förutsättningar för samtal för dem som är på plats.

Gällande det nordiska samarbetet så gjordes flera avstämningar med det norska sekretariatet, berättade Malin. De sysslar med liknande saker: intervjuer, samlar forskning, skriver slutbetänkande – även om det sker i olika former. Norska kommissionen blev tillsatt av Stortinget (riksdagen) som följer upp, den svenska lyder under Kulturdepartementet. I Danmark där en överenskommelse träffats om att granska förhållandet till Grönland under efterkrigstiden har man valt att låta forskare ansöka om att genomföra utredningen.

Alla resor som gjorts inom ramen för den svenska kommissionen är något ovanligt i det svenska utredningsväsendet och det har varit komplicerat att hitta former för detta. Om ett liknande initiativ skulle tas i framtiden vore det viktigt att fundera mer grundligt på de administrativa formerna.

Anders bad de medverkande reflektera över överlämnandet av rapporten och hur den togs emot av minoritets- respektive majoritetssamhället och om vad som händer nu.

Josephine sa att det är tydligt genomgående i processen att den här minoritetsgruppen inte har synts mycket. Att få fira den gav mycket glädje och den mediala uppmärksamheten bidrog. Människor hade rest långt för att komma till Pajala och det var viktigt att presentationen ägde rum i minoritetsområdet. Många verkar vara nöjda med hur bra det blev, särskilt med Tornedalsteaterns och Svenska kyrkans evenemang på olika platser i Stockholm och Luleå – det skapade hopp. Minoritetsgruppen är inte van att få så mycket strålkastarljus, det är vanligtvis litet fokus nationellt på den här gruppen. Kanske gör det att tystnaden nu efter känns ännu mer.

Kaisa kommenterade att det var svåra beslut – att prata om det svåra eller fira? De visste att ministern bara kunde vara där en stund och bestämde sig för att fortsätta på kvällen och det var bra för då kom många personer fram kring kaffet. Det blev bättre än hon trodde det skulle bli.

Malin sa att det var en intensiv dag, där många av de deltagande hade skiftande roller – alltifrån den formella överlämningen till att medverka i uppläsningar och ge intervjuer. Det här visar på vilket arbete det kräver att driva de här frågorna, ett arbete som till största del sker ideellt. Det behövs organisationsbidrag, bättre förutsättningar att verka framåt.

Anders frågade om hur reaktionen blev från minoritetsgruppen, om de har läst rapporten?

Kaisa berättade att kommissionen var väldigt tacksam att Tornedalsteatern läste upp berättelserna från rapporten vid lanseringen, det var enormt berörande. Inom Svenska kyrkan förs samtal om hur de ska gå vidare, t.ex. i Luleå stift. Det finns en stark medvetenhet att det behövs göras hos dem som skyldighetsbärare och det kom fram mycket om det i intervjuerna.

Josephine sa att de inte fått så många reaktioner utan mest kommentarer om att människor har börjat läsa – det är ändå tre volymer på 1 700 sidor. Nu är utmaningen att det inte ska glömmas bort. Hon upplever en oro över att processen ännu inte har gått vidare. Det har inte publicerats något på departementets hemsida om efterarbetet. Rekommendationen var att en handlingsplan skulle läggas på en gång men det har varit väldigt tyst från departementet. Hon hoppas att de arbetar för fullt för att de ska kunna återkomma med något bra! Josephine arbetar nu som konsult för implementeringen. De har konstaterat att minoritetsgruppen har väldigt lite resurser och behöver mer pengar för att kunna arbeta med försoning så att det inte bara blir staten som leder försoningen. Att aktivt kunna arbeta med vidareprocessen blir avgörande.

Anders ställde sedan frågan till panelen om hur diskussionerna gick under arbetets gång för att bereda marken?

Malin sa att kommissionen varit noga med att understryka att dess arbete inte är en uppgörelse med det förflutna, en gång för alla, utan del av en längre process. Samtalen om fortsättningen har ägt rum under arbetets gång, många symposier har arrangerats och forskarrapporter har släppts löpande. Det arbetet har gjorts kontinuerligt även om strålkastaren var mot den 15 november då slutrapporten presenterades. Att samla människor löpande har förhoppningsvis stimulerat till det vidare arbetet.

Kaisa kommenterade att vissa processer kom igång under arbetet. Utifrån det pågår t ex ett arbete med kvarlevor – hur de ska återbördas och återbegravas. Det är ett resultat av kommissionens arbete. En del trådar lever nu sina egna liv.

Josephine sa att det finns flera saker som berör sanningskommissionen men som är enskilda projekt, t.ex. resursbibliotek för meänkieli, förskolor för meänkieli. Hon hoppas på att slutrapporten och kommissionens arbete möjliggör att andra får mer resurser. Att det blir mer permanent genom att den här statliga utredningen pekar på att detta behöver göras.

Anders ställde sedan en fråga om vad som förväntas av majoritetssamhället? Är det en känslig fråga? Behövs en ursäkt? Utifrån hans internationella erfarenhet är inte kommissionens rekommendationer revolutionära förslag, utan genomförbara, praktiska och självklara saker för majoritetssamhället. Handlar det om resurser?

Kaisa konstaterade att det finns viktiga saker att göra: synliggörande av materialet där olika aktörer kan bidra till att ta till sig materialet, att fundera på vad vi kan lära oss av materialet – oavsett vilken organisation man kommer från. Det finns ett stort behov inom minoritetsgruppen att få prata om det som kommit fram. Det behöver inte vara så svårt, det finns många möjligheter för civilsamhället. Bara att MR-Fonden gör det här seminariet är jättebra. Det här är en väldigt osynlig minoritet, hur ska de kunna komma att påverka? Deras möjligheter behövs stärkas upp.

En ursäkt behövs! Särskilt för de äldre, de kan inte vänta eftersom de yngsta är i 80-års åldern. Här behövs snabbspår för en ursäkt för att hinna ge dem upprättelse.

Malin kommenterade att volym 3 som är baserad på intervjuer är en bra utgångspunkt för studiecirklar. Samtalet Svenska kyrkan ordnade på kvällen visade på att det finns ett behov av att mötas. Även vi som arbetar på högskolor behöver hjälpas åt, lärare behövs utbildas och ta del av kommissionens resultat för att hantera de diskussioner som kan uppstå.

Anders avslutade med att konstatera att vi alla känner en stor kunskapslucka. Det är en fantastisk möjlighet för oss i majoritetssamhället att lära oss om vår historia. Att detta fortsatte in på 50-talet, då han föddes – det är skrämmande att det saknades undervisning om detta. Det är nu ett viktigt arbete för hela Sverige.

Panelen konstaterade att kommissionen nu skickat vidare till kulturdepartementet och regeringen vad nu kommissionen vill ska ske. Att snarast remittera förslaget och inleda dialog med minoritetsgruppen är det som ska vara högst prioriterat. Som ministern sa på rapporteringsdagen: ”det är viktigt att vi tar vidare” – nu behöver regeringen visa att de menar allvar, att det inte blir vidare kränkningar och att börja förankra med minoriteten hur det vidare arbetet ska genomföras. Tidigare utredningar på andra platser har visat att detta är helt avgörande.

Testimony of Mariam Mandekov, Winner of the Essay Competition in 2023

Photo: Pexels

The winner of the essay competition 2023 is Mariam Mandekov.

The theme of the competition was:
The interlinkages between human rights protection and peace and security. 

Mariam’s essay was a very interesting, timely and relevant essay on the potential for future application of the Responsibility to Protect, firmly positioned in the nexus of human rights-peace-security. 

Testimony of Mariam Mandekov:
”Participating in the Student Essay Competition organized by the Swedish Foundation for Human Rights and University College Stockholm has been an unparalleled highlight of my academic journey. The competition, with its insightful themes and inclusive approach to various academic disciplines, provided me with a unique platform to delve into the intricate interplay between human rights, peace, and security.

This competition is more than just a writing challenge; it’s an invitation for students from diverse fields, including law, political science, peace and conflict studies, and more, to contribute their perspectives to a critical discourse. The opportunity to explore my chosen topic, examining the interlinkages between human rights protection and peace and security, has been intellectually enriching and has broadened my understanding of the complex issues our world faces.

The chance to have my essay evaluated by a jury of experts within the realms of human rights, peace, and security was both humbling and gratifying. Being selected as the winner of the 2023 competition is an honor that goes beyond recognition—it is an affirmation of the importance of fostering dialogue and understanding in the pursuit of a more just and peaceful world. The prospect of attending the Swedish Forum for Human Rights (Mänskliga Rättighetsdagarna) in Helsingborg was a great opportunity to engage with like-minded individuals, experts, and practitioners in the field.

I am immensely grateful to the Swedish Foundation for Human Rights and University College Stockholm for organizing this competition and for providing a platform that encourages students to explore, analyze, and contribute to the discourse on human rights, peace, and security.

I would like to express my sincere gratitude to the jury, the organizers, and everyone involved in making this competition a transformative experience for students like myself.”

Inbjudan: Frukostseminarium om sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset

Syntolkning: Röd busskur vid sidan av en väg. Frostiga träd i bakgrunden. "Hur ser en sanningskommission i Sverige ut? Vilken roll har och bör det övriga samhället ta? Vad händer sedan?"

Foto: Martin Vemödalen, pexels. Övertorneå, Norrbotten, Sverige.

Varmt välkomna på ett seminarium om sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset!

Den 15e november lämnade sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset över sin slutrapport till kulturminister Parisa Liljestrand. Men vad händer nu? Fonden för mänskliga rättigheter bjuder i samverkan med det svenska nätverket för övergångsrättvisa (SNÖ) in till ett digitalt frukostseminarium för att uppmärksamma arbetet genomfört av sannings- och försoningskommissionen, samtala kring vilken roll det övriga samhället har och bör ta, och diskutera vad som händer nu efter slutrapporteringen.

När? 15 december kl. 09:00-10:00.

Var? Zoom, länk skickas ut dagen före seminariet.

Hur? Anmälan görs via mail till info@humanrights.se

MEDVERKANDE

Malin Arvidsson  Ledamot i kommissionen. Fil. dr i historia och verksam lärare och forskare vid Avdelningen för mänskliga rättigheter, Lunds universitet.

Kaisa Syrjänen Schaal  Ledamot i kommissionen. Jurist och senior policyrådgivare i Svenska kyrkan och expert på minoritetsfrågor med erfarenhet från Regeringskansliet, det statliga utredningsväsendet och civilsamhället.

Josephine Ylipää  Sekreterare i kommissionen och tidigare ordförande i Met Nuoret. Fil. mag. och forskningsassistent inom hållbarhetsvetenskap.

Charlotta Göller  Programansvarig och folkrättsrådgivare Fonden för mänskliga rättigheter, samordnare för civilsamhällets MR-nätverk.

Anders Kompass, moderator  Styrelseledamot Fonden för mänskliga rättigheter

Hoppas vi ses den 15e december!

 

Internationella funktionshinderdagen 3 december 2023

Sedan 1992, den 3 december högtidlighålls den internationella funktionshinderdagen. Det är en dag att fira den mänskliga mångfalden.

I oktober i år lanserades boken ”Inget om oss utan oss! – svenskars påverkan och medverkan i framtagandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD)”. Det är en unik sammanställning av hur det går till när internationella överenskommelser förhandlas fram. Vad händer i förhandlingssalen och vad sker i korridorerna? Vilken roll kan de ickestatliga aktörerna – civilsamhället – spela?

Boken är ett resultat av HandikappHistoriska Föreningens projekt “Inget om oss utan oss!” och bygger på intervjuer med 27 personer. Projektet arkiveras hos Folkrörelsearkivet för Uppsala Län och är finansierat av Allmänna Arvsfonden.

Här kan du läsa mer om projektet och ladda ner boken som pdf och Daisy. Snart kommer även en sammanfattning på teckenspråk och en lättlästversion.

Syntolkning: Loggan för boken och projektet “Inget om oss utan oss!” Projektets titel i vit text framför en blå glödlampa.

Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset överlämnar sitt slutbetänkande

Syntolkning: Bild på ett bergslandskap.

Idag lämnar sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset över sitt slutbetänkande till statsrådet Parisa Liljestrand, till Svenska Tornedalingars Riksförbund och till Met Nuoret i Pajala. Kommissionens slutsymposium livesänds idag kl. 13:30-15:45. Se länk till evenemanget på kommissionens hemsida.

Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset är en statlig utredning som tillsattes av den svenska regeringen 2020 på initiativ från minoriteten. Kommissionen har haft i uppdrag att utreda kränkningar och övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset till följd av 1800- och 1900-talens assimileringspolitik. Arbetet har syftat till att ta reda på vad som hände, varför det kunde hända och vem som var ansvarig för att det kunde hända. Granskningens resultat ska användas för att utveckla den svenska minoritetspolitiken. 

“… vårt slutbetänkande lägger grunden för ett fortsatt arbete som jag hoppas och tror ska göra vårt land – med alla som vistas här – både klokare, rikare och bättre på att hantera framtida utmaningar […] Nu lämnar vi kommissionens resultat vidare till andra att ta över, men för att nå målet har vi alla ett gemensamt ansvar” skriver kommissionens ordförande Elisabet Fura.

Idag publicerar även SVT Play dokumentärserien “Sanningen ska fram” — en serie i två delar om tornedalingars, kväners och lantalaisets dolda historia, från 1878 års gravplundringar i Akamella kyrkogård till språkförtrycket av meänkielitalande och hur det påverkat dagens unga.

Läs mer på kommissionens hemsida: komisuuni.se 

Save the date: I samband med denna viktiga dag önskar vi meddela att vi planerar ett digitalt seminarium den 15e december kl. 9-10 för att uppmärksamma kommissionens arbete, vilken roll majoritetssamhället och beslutsfattare har och bör ta, samt diskutera vad som bör hända nu efter slutrapporteringen. Medverkar gör tre av kommissionens medlemmar: Josephine Ylipää, Kaisa Syrjänen Schaal och Malin Arvidsson. Håll utkik på vår hemsida och sociala medier för mer information. 

Colombia och Kuba granskas i FN:s människorättsråd

FN:s råd för mänskliga rättigheter granskar ungefär vart fjärde år den allmänna situationen för mänskliga rättigheter i medlemsstaterna. Under november 2023 granskas två av MR-Fondens partnerländer – Colombia och Kuba.

Foto på salen för där granskningen genomförs. Syntolkning: På bild syns en sal med blått, färgglatt tak, bord med olika landsnamn ovanpå och människor som rör sig i salen.

Granskningen är en så kallad peer review, där medlemsstaterna granskar och ger rekommendationer till varandra. Samtidigt ger denna varje medlemsstat möjlighet att regelbundet rapportera om de åtgärder som har vidtagits för att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i landet. Granskningen är utformad för att uppmana, stödja och utöka främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter på plats, med visionen att förbättra människorättssituationen för människor runt hela världen. 

Vid första anblick kan granskningsprocessen framstå som väldigt teknisk och avlägsen, ändå kan den ha stor betydelse för rättighetsbärarna. Exempelvis ges civilsamhället och rättighetsbärare möjlighet att själva komma till tals och ge sin bild av situationen. Under granskningen sker en interaktiv diskussion baserad på information från både staten, FN och andra intressenter såsom nationella människorättsinstitut och civilsamhälles-organisationer. Dessutom kan icke-statliga organisationer få tala inför det ordinarie mötet i FN:s människorättsråd när granskningen beaktas. 

Sverige befinner sig för närvarande i genomförandefasen av de rekommendationer som gavs 2020. Regeringens nästa rapport ska lämnas in i början av 2025.

Läs om Colombias granskning: https://www.ohchr.org/en/press-releases/2023/11/colombias-human-rights-record-be-examined-universal-periodic-review 

Läs om Kubas granskning: https://www.ohchr.org/en/press-releases/2023/11/cubas-human-rights-record-be-examined-universal-periodic-review

Läs mer om Sveriges rapportering och process: https://www.upr-info.org/en/review/sweden

Läs de tekniska riktlinjerna för icke-statliga aktörer: https://www.ohchr.org/sites/default/files/HRBodies/UPR/Documents/TechnicalGuideEN.pdf