Författare: Charlotta Goller

Är du en av MR-Fondens praktikanter för hösten 2023?
Som praktikant hos oss erbjuds du en spännande arbetsplats där du får ta del av det nationella och internationella arbetet som sker inom en människorättsorganisation. Till höstterminen 2023 söker vi tre MR-praktikanter och en av dessa med primärt fokus på Colombia. Vi söker dig som närmar dig slutet av dina studier inom mänskliga rättigheter, fred och konflikt, juridik med fokus på folkrätt eller liknande relevant utbildning.

Om Fonden för mänskliga rättigheter
MR-Fondens arbete syftar till att stärka respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna i Sverige och internationell MR-Fonden har bland annat ett långt samarbete med ett flertal civilsamhällesorganisationer i Latinamerika. Detta görs genom utbildning, informations- och påverkansarbete samt internationellt samarbete med människorättsorganisationer. Våra främsta fokusområden är ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och övergångsrättvisa. Kontoret är beläget i Stockholm.

MR-praktikant
Som MR-praktikant får du en god inblick i stora delar av vårt arbete och får delta aktivt i projekt och projektansökningar (nationella såväl som internationella). I dagsläget har vi projekt kopplat till bland annat Colombia, Myanmar/Burma och regionala människorättssystem i Asien. Du får också delta i gransknings-, informations- och påverkansinsatser. Andra arbetsuppgifter är att ta fram underlag till vårt arbete, utföra research till debattartiklar, omvärldsbevakning, ansvara för sociala medier, infomail och rekrytering. Du får även delta i och representera MR-Fonden vid möten och seminarier. Som praktikant med fokus på Colombia kommer delar av arbetet vara på spanska och handla om arbetet för hållbar fred.

Vi söker dig som

• Har mycket god kunskap om mänskliga rättigheter och folkrätt
• Har mycket goda kunskaper i engelska och svenska
• Har goda kunskaper i spanska (praktikant med primärt fokus på Colombia)
• Är van vid att självständigt sammanställa information och skriva rapporter
• Har kunskaper om kommunikation och sociala medier

Meriterande kompetens

• Erfarenhet av att samordna och planera seminarier och workshops
• Erfarenhet av WordPress och grafiska verktyg som t.ex. InDesign
• Kunskap om övergångsrättvisa
• Kunskap om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
• Kunskap om fred och säkerhet
• Kunskap om regionala människorättssystem
• Erfarenhet av ideellt engagemang och civilsamhället
• Kunskap om funktionshinderfrågor
• Kunskap om fredsprocessen och den väpnade konflikten i Colombia

Förutsättningar för praktiken
Praktiken är obetald och vi prioriterar sökanden som kan genomföra en hel termins praktik som en del av sina studier. Du kommer tillsammans med din handledare kartlägga uppgifter för praktiken och sätta upp mål under regelbundna avstämningssamtal.

Så ansöker du
Din ansökan ska bestå av CV och personligt brev där du motiverar varför du söker denna praktikplats, vilka erfarenheter och meriter du kan bidra med och vad vill du få ut av praktiken. Skicka din ansökan till info@humanrights.se märk den med ”MR-Fonden praktikant HT 2023”. Sista ansökningsdag är 17 mars 2023.

Vid frågor är du välkommen att kontakta oss via info@humanrights.se.

Varmt välkommen med din ansökan!

Nordens största forum för debatt och samtal om mänskliga rättigheter kommer till Helsingborg 2023. Årets tema är rätten till utbildning och arbete. 

Att kunna försörja sig själv och ha möjlighet att utbilda sig är viktiga förutsättningar för möjligheten att leva ett tryggt och värdigt liv. Rätten till utbildning, rätten till arbete och rättigheter i arbetet är universella mänskliga rättigheter och gäller alla, överallt. De är också förutsättningar för utövandet av många andra rättigheter så som rätt till politiskt deltagande, organisering, mat, hälsa och boende.

Under Mänskliga Rättighetsdagarna den 23-25 november 2023 kommer rätten till utbildning och arbete att lyftas ur en rad olika perspektiv. Programmet kommer att belysa hur maktstrukturer och bakgrundsfaktorer påverkar människors möjlighet att ta del av utbildning och arbete, samt hur uppfyllandet av dessa rättigheter stärker både individer och samhället i stort.

Rätten till utbildning är en förutsättning för en demokratisk samhällsutveckling, för social rättvisa och för förebyggande av konflikter. Utbildning ger människor den kunskap som är nödvändig för att kunna utkräva sina och andras rättigheter. Idag beräknas över 750 miljoner människor i världen vara analfabeter, huvuddelen av dessa är kvinnor. I vissa länder nekas flickor rätten att gå i skolan vilket blir ytterligare ett hinder för kvinnor att delta i samhällsutvecklingen. I andra har krig, pandemier eller naturkatastrofer slagit ut utbildningssystemet.

I Sverige ska utbildningen vara likvärdig oavsett vilken skola du går på, men skolresultaten påverkas av en utvidgad barnfattigdom, föräldrars engagemang och lärarbrist. Samtidigt vet vi att utbildning har en stor påverkan på bland annat hälsa och möjlighet att få arbete. Elever riskerar att diskrimineras på grund av sin trosuppfattning och tillgängligheten för elever med en funktionsnedsättning brister i många skolor. Allt fler barn blir hemmasittare eller avslutar inte sin grundskoleutbildning på grund av psykisk ohälsa, mobbning eller brist på stöd. Vilka insatser krävs för att komma till rätta med problemen och stärka ungas framtidstro, förutsättningar och självbild?

Rätten till arbete innebär bland annat rätt till lika lön för likvärdigt arbete, en sund arbetsmiljö, rätt att organisera sig fackligt, rätt till vila, skydd mot arbetslöshet och möjlighet att försörja sig. Trots det beräknas mer än hälften av världens arbetstagare befinna sig i osäkra anställningar, ofta med dålig lön och arbetsvillkor. I många länder utsätts fackligt aktiva för hot och våld, i andra förbjuds de att verka. Migrantarbetare exploateras, papperslösa utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och på många håll tvingas barn att arbeta för att hjälpa till med försörjning.

I Sverige ser vi hur minoriteter som exempelvis afrosvenskar och muslimer diskrimineras på arbetsmarknaden. Och när personer med funktionsnedsättning mister rätten till assistans, eller när arbetsplatser inte är tillgängliga, förlorar många möjligheten till en meningsfull sysselsättning. Vilka ytterligare åtgärder krävs för att motverka diskriminering på arbetsmarknaden och säkerställa anständiga arbetsvillkor för alla?

Att arbeta är också en förutsättning för att i framtiden få en pension som går att leva på. Samtidigt bygger pensionssystemet på investeringar som riskerar att kränka mänskliga rättigheter och försämra klimatet.

Hur kommer arbetsmarknaden att se ut i framtiden? Vilka innovativa lösningar kan hjälpa oss att ställa om och skapa nya arbetstillfällen som är hållbara för människor och miljö?

Rätten till utbildning och arbete är artiklar i det viktigaste rättighetsdokumentet, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I år fyller förklaringen 75 år. Hur står sig dokumentet och rättigheterna idag när vi runt om i världen ser en backlash för demokratin och ett ifrågasättande av de mänskliga rättigheterna?

Om MR-dagarna
Mänskliga Rättighetsdagarnas övergripande syfte är att vara Nordens viktigaste samlade mötesplats för frågor kring mänskliga rättigheter. Genom att bidra till kunskapsutbyte är målet att frågor om mänskliga rättigheter ska komma högre upp på den politiska dagordningen och bidra till att respekten för de mänskliga rättigheterna genomsyrar samhället.

MR-Fonden är en av huvudarrangörerna och Mänskliga Rättighetsdagarna är ett samverkansprojekt mellan nio olika civilsamhällsorganisationer och en akademisk institution där Föreningen Ordfront är ekonomisk och juridisk huvudman. Vi har även rad samarbetspartners och varje år skapar vi lokala arbetsgrupper samt referensgrupper på den ort där evenemanget arrangeras för att säkerställa lokal förankring.

Arrangera program för MR-dagarna 2023
Nu bjuder vi in din verksamhet att vara med och bygga ett program som höjer kunskapsnivån och breddar debatten kring rätten till utbildning och arbete. Vi efterlyser programförslag som ger aktuella lägesbilder och ny fakta, men också som blickar framåt och erbjuder metoder för hur vi bygger ett samhälle som garanterar rätten till utbildning och arbete för alla.

Skicka in din ansökan senast 24 mars! Här är länken: Mänskliga Rättighetsdagarna 2023

Välkommen in med ert programförslag!

Följ oss och MR-dagarna på sociala medier för uppdateringar om evenemanget!

Det är vi som är MR-fondens praktikanter denna termin!

Efter två veckors introduktion ska vi nu börja arbeta i de olika projektgrupperna. Under introduktionen har vi lärt oss grunden för MR-fondens verksamhet och de utmaningar som finns. Nu är vi exalterade för att få vara med och bidra till MR-fondens arbete.

//Pim, Tessa och Moa

Halloj! Jag är Pim och en av vårens nya praktikanter. Jag studerar Freds och Utvecklingsstudier på Uppsala Universitet där jag går min sista terminen.

I höstas pluggade jag på ett universitet i Bogotá (“Pontificia Universidad Javeriana”) där jag läste kurser med fokus på Colombia och Latinamerika kopplat till fred, konflikt, fattigdom och ojämlikhet. Min tid i Colombia var fantastisk och hela upplevelsen är verkligen ett minne för livet!

MR-fondens långa samarbete med partnerorganisationer i Colombia var en av anledningarna till att jag sökte mig hit. Jag ser fram emot att fördjupa mina kunskaper om Colombia och mänskliga rättigheter och lära mig av mina kompetenta kollegor!

Under min praktik kommer jag främst arbeta med Colombia och Colombiagruppen men även kommunikationsarbete.

// Pim

Hej alla! Tessa heter jag och är en av vårens praktikanter hos MR-Fonden. Jag kommer från Björneborg i västra Finland, men nuförtiden bor och studerar jag i Åbo. Där läser jag Master’s Degree Programme in International Law and Human Rights vid Åbo Akademi. Jag har stort intresse för olika MR-frågor, speciellt frågor som rör kränkningar av mänskliga rättigheter och hur ansvar för dessa kränkningar uppstår. Frågor som rör olika minoritetsgrupper ligger även inom mitt intresseområde.

Under våren kommer jag att bistå i projekt med ESK-rättigheter som fokus samt i avslutningen av projektet Inget om oss utan oss! Ytterligare kommer jag att vara delaktig i bland annat Burma-projektgruppen samt fungera som huvudansvarig för kommunikation.

Jag ser fram emot att lära mig nytt genom samarbete med mina kunniga kollegor samt få praktisk erfarenhet genom möjligheten att aktivt delta i Fondens verksamhet!

// Tessa

Hej, det är jag som är Moa och är en av de nya praktikanterna!

Jag är ursprungligen från Uppsala men 2018 flyttade jag till Göteborg för att studera på Göteborgs universitet. Nu läser jag sista terminen på master programmet i globala studier. Jag har fördjupat mig inom internationella relationer och har ett stort intresse för kvinnors rättigheter och även hållbar fred. Därför ska det bli så roligt att få jobba med mänskliga rättigheter som är en förutsättning för fredligare samhällen.

Jag kommer bland annat jobba mycket med övergångsrättvisa kopplat till olika projekt, bistå med delar av Kuba-projektet och vara delaktig i att anordna seminarium.

Under praktiken ser jag fram emot att få praktisk erfarenhet av att jobba med MR-frågor och lära mig hur en stiftelse arbetar. Att man som praktikant får vara så delaktig i arbetet är en av anledningarna till varför jag sökte mig just hit.

Efter två värdefulla introduktionsveckor ser jag fram emot att spendera våren tillsammans med alla härliga kollegor på MR-fonden!

// Moa

Inför inrättandet av MR-institutets rådgivande organ, Rådet för mänskliga rättigheter, tillskriver Fonden för mänskliga rättigheter institutet. Vi menar att de fem nationella minoriteterna bör garanteras fast representation.

Ta del av hela skrivelsen nedan:

Stockholm 31 januari 2023

Institutet för mänskliga rättigheter
Diarienummer 1.2.1-609/2022

Nationella minoriteter i MR-institutets rådgivande organ
Fonden för mänskliga rättigheter förordar att de fem nationella minoriteterna garanteras representation i Rådet för de mänskliga rättigheterna. De nationella minoriteterna har en särställning i det svenska samhället och i svensk lagstiftning.

Genom att garantera deras representation i Rådet för de mänskliga rättigheterna, kan Institutet för mänskliga rättigheter på ett tydligt sätt bidra till upprättelse för de människorättskränkningar som minoriteterna har utsatts för historiskt och idag, samt bidra till att förhindra att kränkningarna upprepas.

Rådet för mänskliga rättigheter är ett viktigt forum, dels på grund av att Rådet är fastslaget i lag och därmed mindre känsligt för resursmässiga prioriteringar, dels på grund av att det kommer att ha en viktig roll i MR-institutets strategiska och temamässiga inriktning. Med detta i åtanke anser vi att det är olyckligt att inte ta vara på den historiska möjlighet MR-institutet nu har att garantera att de nationella minoriteterna får representera sig själva och bidra till att säkerställa sina mänskliga rättigheter. För att MR-institutet på bästa sätt ska kunna följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige, borde det vara naturligt att de nationella minoriteterna är representerade i institutets rådgivande organ. Utan deras representation, blir ett rättighetsbaserat arbetssätt som utgår ifrån dem det verkligen berör, svårare att genomföra.

GANHRI betonar att en NHRI ska försäkra sig om att arbetet skyddar mänskliga rättigheter för grupper som lever i särskild utsatthet, däribland urfolk och språkliga eller kulturella minoriteter. För att kunna göra det, bör en NHRI aktivt involvera representanter från minoritetsgrupper:

NHRIs should ensure their work to promote and protect human rights responds to the concerns of these groups. They should engage specifically with these groups and their representatives and ensure that their NHRI is accessible to these groups. They should also ensure that the NHRI’s regular work and activities – such as complaint handling, monitoring and human rights education includes a focus on these priority groups.[1]

Vi är medvetna om att Institutet kommer att ha olika former för dialog med rättighetsbärarna och civilsamhället, men anser att representationen i Rådet har större dignitet och långsiktighet än andra forum. Vi förstår vidare att en person inte kan representera alla, men de överlappande mandatperioderna ger en kontinuerlig rotation som på sikt erbjuder olika representanter från de olika minoriteterna att föra sin talan.

Fonden för mänskliga rättigheter uppmanar MR-institutets styrelse att fatta ett beslut om Rådets sammansättning som innebär att var och en av de nationella minoriteterna erbjuds en fast representation.

[1] https://ganhri.org/nhri/ (Prioritising those in situations of vulnerability)

Ulrika Strand
Generalsekreterare

Nästa år, 2023, fyller FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 75 år.
Den allmänna förklaringen är det första universella ställningstagandet om att det finns grundprinciper av odelbara rättigheter som gäller för alla och som världens stater gemensamt ska leva upp till. Den är grunden i det internationella arbetet med att övervaka de mänskliga rättigheterna i världens stater.

Nu är 2022 snart slut och även vi på MR-Fonden tar paus från ett intensivt verksamhetsår. Den här tiden i slutet av året får mig att tänka på presenter, inte minst mitt eget barns långa önskelista! Och det får mig att tänka på bidrag. Att be om bidrag – det har jag funderat mycket på under året som gått. Det brukar ses som något dåligt att söka bidrag, till exempel från sociala myndigheter för hjälp med boende. Det blir ju underförstått att en inte klarar sig själv utan får be andra om hjälp. Vem vill be andra om hjälp att klara sig, det är svårt och skambelagt.

Och ändå är vi många, både individer och grupper som ber om bidrag. Vi på MR-Fonden ber om bidrag, som ofta kommer från biståndsbudgeten; från myndigheter som Sida och Folke Bernadotteakademin eller organisationer som ForumCiv.

Vi lägger mycket tid på att förklara hur vår verksamhet är framgångsrik och effektiv och säker. Att de som ger oss bidrag kan lita på att vi gör det vi ska med det, att det kommer fram till dem som i sin tur ska göra något viktigt med det. Att det åstadkommer förändring.

Och mycket tid lägger vi på att se till att vår hantering av de bidrag vi får är säkra – och till det arbetet har vi andra som hjälper oss; vår styrelse, oberoende revisorer, kontrollinstanser som Giva Sverige, vår bank. Vi gör egna uppföljningar genom att besöka våra partners, delta i olika aktiviteter, läsa rapporter och prata med dem som våra partners riktar sig till.

Vi ber om pengar för att göra det här arbetet och vi hjälper Sverige att leva upp till sina åtaganden, det Sverige ska göra i enlighet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det som Sverige gör, inte för att vi är snällare än andra eller för att vår politik säger så, utan för att det åtagandet har låsts fast i svenska lagar och för att Sverige måste göra det oavsett. Och då känns det inte så tungt att be om bidrag längre, eller att tacka för det vi fått ta emot.

Under hösten fick en ministers uttalande om Sveriges åtaganden om att uppnå mål inom klimatområdet stor uppmärksamhet: – Gör vi inte det, så gör vi inte det, men ambitionen styr mot det målet.

Så kan vi alltså inte behandla våra klimatåtaganden eller andra avtal kopplade till de mänskliga rättigheterna. De måste genomföras oavsett politik. I november lämnade ungdomsgruppen Aurora in en stämningsansökan mot svenska staten för att den inte respekterar de mänskliga rättigheterna – och det är inte en regerings politik som brister utan många olika svenska regeringars politik. Många regeringar som haft ambitioner men som inte levererat.

Jag är enormt tacksam för bidragen vi fått från olika myndigheter. De personer som arbetar där och inte bara delar ut bidrag för att följa Sveriges ambitioner utan för att de helhjärtat vet att den skyldigheten har Sverige.

De myndigheter som ger oss bidrag: Sida, Folke Bernadotteakademin, vidareförmedlande organisationer som ForumCiv, vår huvudman Sensus studieförbund, mina kollegor, våra praktikanter, vår styrelse och alla ni andra vi samverkar med – ni och vi förverkligar det som den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna handlar om, i Sverige och globalt. Tack.

Vill du läsa mer om vad vi gör, följ oss på sociala medier eller här på vår hemsida www.humanrights.se.

Ulrika Strand
generalsekreterare
Fonden för mänskliga rättigheter

MR-Fondens uttalade fokus på de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är inte resultatet av en slump, utan ett strategiskt val. De mänskliga rättigheterna är ömsesidigt samverkande och odelbara, vilket innebär att de olika rättigheterna hänger ihop och ingen enskild rättighet kan då anses vara viktigare än någon annan. ESK-rättigheterna hamnar trots detta ofta i skymundan av de medborgerliga och politiska rättigheterna och är således förtjänta av större synlighet.

Inte sällan ifrågasätts ESK-rättigheternas rättsliga status och i mångas ögon framstår dessa rättigheter som målsättningar snarare än rättsligt bindande förpliktelser. Det är inte heller ovanligt att ESK-rättigheterna blir föremål för politisk prövning och bortprioritering med hänvisning till kostnader. Denna felaktiga uppfattning är beklagansvärd, men inte desto mindre skadlig, då konsekvenserna på individnivå blir påtagliga och allvarliga då rättigheterna försummas.

Ett problem, som återspeglas i ESK-rättigheternas låga anseende, är att arbetet med ESK-rättigheterna begränsas till ad hoc insatser, t.ex. inför regeringens periodiska rapportering till FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. MR-Fonden vill därför tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer bistå skyldighetsbärarna i att utveckla en kontinuerlig och systematisk process som integrerar arbetet med ESK-rättigheterna i den löpande verksamheten.

Det var mot denna kontext som MR-Fonden torsdagen den 17 november ordnade ett samtal om ESK-rättigheternas status i dagens Sverige. Seminariet, med titeln ”Hur lever Sverige upp till sina åtaganden om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter?”, samlade sakkunniga som inom sina olika yrkesroller strävar efter att förstärka ESK-rättigheterna.

Mia Ahlgren från Funktionsrätt Sverige representerade rättighetsbärarna och betonade hur viktigt det är att ta till vara och följa upp de rekommendationer som FN:s ESK-kommitté ger efter varje rapporteringsrunda. Rekommendationerna ska inte ses som en börda att bära, utan snarare som ett verktyg som man kan och bör utnyttja. Denna synpunkt delades av skyldighetsbärarnas representant, Lovisa Strand, som i egenskap av strateg för mänskliga rättigheter i Örebro kommun arbetar med rättigheterna på lokal nivå. Strand konstaterade att det vore välkommet med en systematiserad rapporteringsprocess. En tydligare styrning från statliga beslutsfattare skulle även bidra till att arbetet med ESK-rättigheterna prioriteras på kommunal nivå.

I seminariet medverkade också Henrik Ingrids som under hösten fungerat som fokalpunkt för ESK-rättigheter vid det nya Institutet för mänskliga rättigheter som inrättades vid årsskiftet. Ingrids berättade om sitt och institutets arbete för att främja säkerställandet av ESK-rättigheterna i Sverige. Som fokalpunkt är man bland annat ansvarig för framtagandet av institutets egen parallellrapport till ESK-kommittén och strävar efter att upprätta goda kontakter med olika aktörer, såväl rättighetsbärare som skyldighetsbärare.

Övriga paneldeltagare var MR-Fondens folkrättsrådgivare Charlotta Göller samt praktikant Lovisa Östman. Seminariet modererades av Maria Johansson från MR-Fonden.

Fonden för mänskliga rättigheter vill rikta ett särskilt varmt tack till samtliga paneldeltagare samt Antidiskrimineringsbyrån Uppsala, Funktionsrätt Sverige, Independent Living Institute (ILI), Trajosko Drom och Äldreupproret för deras bidrag till seminariet i form av exempel som synliggör hur ESK-rättigheterna efterlevs i Sverige i dag.

Sammanfattningsvis konstaterades att vi behöver bli bättre på rättighetsperspektivet och på att prata om rättigheter som rättigheter. Vi behöver arbeta tillsammans, ta tillvara rekommendationerna, ta till vara den kunskap som finns hos civilsamhället och allt det material som tas fram. Vi behöver också hjälpas åt att lyfta upp frågorna på den politiska dagordningen som de mänskliga rättigheter de är.

Nedan de exempel som lästes upp under seminariet:

Antidiskrimineringsbyrån Uppsala
Antidiskrimineringsbyrån Uppsala är en av 18 lokala antidiskrimineringsbyråer i Sverige som erbjuder kostnadsfri rådgivning och stöd till personer som upplever sig ha blivit diskriminerade.

Antidiskrimineringsbyrån vill med sitt exempel synliggöra barnens rättigheter. Det är nämligen ett faktum att barnfattigdomen ökar i Sverige. I Uppsala län lever 17 procent av barnen i s.k. relativ fattigdom. De ekonomiska skillnaderna mellan olika områden i länet har dessutom ökat de senaste åren. Den här utvecklingen är speciellt oroande då man vet att ekonomisk utsatthet hos barn leder till osäkerhet och toxisk stress som är skadlig för hjärnans utveckling.

Inte enbart familjeförhållandena utan också skolvärldens tillkortakommanden hindrar barn från att åtnjuta sina rättigheter. Antidiskrimineringsbyråerna kontaktas allt oftare av barn med funktionsnedsättning som inte får sin rätt till utbildning tillgodosedd. Lyckligtvis har skyddet för personer med funktionsnedsättning stärkts i och med att bristande tillgänglighet fördes in som diskrimineringsform i Diskrimineringslagen 2015.

Trajosko Drom
Trajosko Drom är en romsk kvinnoförening som arbetar med rättighetsfrågor och social utveckling för den romska minoriteten.

Också Trajosko Drom lyfter barnens rättigheter och bristerna i skolvärlden. De romska barnens möjligheter till likvärdig skolgång förverkligas inte i Sverige idag och förutsättningarna har i själva verket försämrats det senaste decenniet. Skolkvaliteten i utsatta områden har försämrats och antalet romska barn som går ut grundskolan med godkända betyg har förblivit låg. Inte heller andelen som går vidare till gymnasiet har ökat. De riktade pedagogiska och sociala insatser och strukturförändringar som behövs för att förbättra skolans tillgänglighet för romska barn har uteblivit.

Sverige har en strategi för romsk inkludering som sträcker sig fram till 2032 och som också omfattar utbildningsväsendet. Men det räcker inte att det finns en välformulerad strategi – det behövs också konkreta, mätbara mål, ett system för uppföljning och framförallt en tillhörande budget för att åtgärderna ska få resultat.

Independent Living Institute, ILI
Independent Living Institute, ILI, presenterar sig som en ideell tankesmedja som främjar självbestämmande för personer med funktionsnedsättning.

ILI vill med sitt exempel värna rätten till social trygghet och uttrycker oro för den bekämpning av bidragsberoende som presenterades i den nya regeringsförklaringen och budgetpropositionen. För att motverka bidragsberoende vill regeringen nu skärpa försörjningskravet vid anhöriginvandring och införa ett krav på egenförsörjning för att få svenskt medborgarskap. Regeringen föreslår också att det ekonomiska stödet ska villkoras med krav på arbete och medborgarskap.

Den nu föreslagna inskränkningen av rätten till ekonomiskt stöd kan leda till att rätten till social trygghet inte förverkligas för exempelvis personer med funktionsnedsättning som inte kan försörja sig själva. I synnerhet migranter med funktionsnedsättning skulle drabbas oproportionerligt hårt om de nu föreslagna åtgärderna förverkligas. Förslagen skulle vara minst sagt problematiska med tanke på Sveriges skyldighet att förverkliga rätten till social trygghet progressivt och utan diskriminering.

Äldreupproret
Äldreupproret är en fri, obunden grupp som vill skapa opinion för en förändrad syn på äldre människor och för en bra och trygg äldreomsorg.

Det är just problemen inom äldreomsorgen som Äldreupproret vill lyfta i sitt bidrag idag. I slutet av sommaren publicerade nämligen Inspektionen för vård och omsorg, IVO, en rapport som synliggör missförhållanden inom Äldreomsorgen. I sin presentation av rapporten framhåller IVO att livsavgörande bedömningar ofta görs av personal som har lägst utbildningsnivå och låg kompetens i det svenska språket. Vården i livets slutskede följer inte reglerna. Bristerna är omfattande och allvarliga och att lägsta nivå är oacceptabelt låg.

Ett exempel är när vården övergår till livets slutskede. Då ska ansvarig läkare hålla ett samtal med patienten och/eller hens anhöriga. Samtalet är viktigt för att patienten ska få inflytande över den sista tiden i livet. Trots detta saknas dokumenterade samtal i 3 fall av 4 där patienten har avlidit och i mer än hälften av fallen har anhöriga inte bjudits in till sådana samtal.

Konventionen måste efterlevas och samhället ska ställas om så att funktionshinder inte uppstår, det är innebörden av att Sverige ratificerat FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD. Vi har samtidigt i Sverige en hel del kvar att göra när det gäller strukturerna för att förverkliga och implementera konventionen, bland annat ska utredningar göra konsekvensanalyser, det måste tas fram statistik så att utvecklingen går att följa och de det handlar om ska involveras aktivt – annars bryter vi mot konventionen. Med vårt projekt, Inget om oss utan oss! som kommer resultera i en bok och en digital utställning, hoppas vi sprida kunskap om konventionens framtagande och avsikt samt inspirera till samarbete för att nå förändring.

Under MR-dagarna 2022 anordnade projektet Inget om oss utan oss! ett så kallat miniseminarium. Projektet går ut på att dokumentera Sveriges och svenskars involvering i framtagandet av CRPD. Detta görs genom bland annat en bok som bygger på intervjuer med
närmare 30 personer som delger sina minnen. Seminariet var uppbyggt kring citat av tre av dem som intervjuats för boken, Hans von Axelson, Anna Bruce och Jan-Peter Strömgren. De fick alla reflektera utifrån det de själva sagt. Projektet, som finansieras av Arvsfonden och drivs av Handikapphistoriska föreningen (HHF) och Fonden för mänskliga rättigheter, avslutas under våren 2023.

Nedan återfinns citaten och en sammanfattning av de medverkandes utveckling av sina tankar.

Hans von Axelson, har sedan -94 som tjänsteman arbetat med funktionshinderfrågor
– Om du väcker mig mitt i natten och frågar “varför är konventionen viktig?”. Jo, för att den beskriver hur man i ett land måste arbeta för att förebygga strukturell diskriminering. För människor är olika. Personer som möter funktionshinder är en del av den mänskliga mångfalden. Det var det som slogs fast i konventionen.

Hans tog fasta på några nyckelord från citatet.
Måste, Sverige har ratificerat konventionen, vilket betyder att man när man fattar beslut måste fråga sig varför man gör något. Vi ska ställa om samhället så inga funktionshinder uppstår – det gör vi genom att se till att varor, byggnader, tjänster är byggda på ett bra sätt, det gör vi genom att bekämpa de fördomar och attityder som finns och det gör vi genom att ha utvecklade sociala rättigheter för personer som behöver det på grund av nedsatt funktionsförmåga.

Om man lyckas med det bekämpar man just strukturell diskriminering, en av de saker som konventionen står för – vi pratar inte bara om diskriminering i största allmänhet utan om ojämlikhet. När man jobbar med de här sakerna så skapar man förutsättningar för personer som möter funktionshinder eller personer med funktionsnedsättning.

Olika, det där med olika är lite intressant. Vi måste komma bort från att det skulle handla om perspektivträngsel och förstå att det istället är universell utformning vi ska utgå från. Det handlar om att vi ska skapa ett samhälle som är till för den mänskliga mångfalden genom att ta bort funktionshindren.

Anna Bruce, från Raoul Wallenberginstitutet
– Jag tycker det bara är funktionshinderrörelsen, funktionsrättsrörelsen, som använder konventionen på ett målinriktat sätt.
… 
– Eller så här, om det inte blir bättre, om inte till exempel varje statlig utredning som görs har en konsekvensanalys enligt CRPD. Om det är en utredning om utbildning, allmänt eller om arbete, så måste det göras en konsekvens⁠analys. Okej, som det ser ut nu, på vilket sätt lever det inte upp till CRPD? Och de förslag vi ger, på vilket sätt kommer de leda till det? 

Anna utvecklade sina tankar kring vad som behöver göras och konstaterade att strukturer för att förverkliga och implementera konventionen inte fanns på plats när konventionen började gälla i Sverige. Om utredningar som görs inte gör en konsekvensanalys utifrån funktionsrättskonventionen så kommer inte konventionen att förverkligas. Det är genom sådana styrmedel som internationella konventioner ska förverkligas, genom politik, lag, budget, utbildning och så vidare. Så länge det inte sker är det ett strukturellt hinder.

Förutom detta, är ytterligare två saker superviktiga för ett systematiskt system inom alla dessa samhällsområden som berörs. Dels handlar det om tillgång till statistik och data, har vi inte det blir det svårt att mäta om konventionen uppfylls och man kan inte heller mäta om det blir bättre över tid. CRPD är revolutionerande både vad gäller rättigheter och skyldigheter och genom att funktionsrättsrörelsen var involverad i att ta fram den. Samma sak måste göras också här i Sverige. De det berör ska aktivt involveras.

Förhoppningen är att nya MR-institutet ska utvärdera konventionen och efterlevnaden – men då måste man göra annorlunda än vad som gjorts i myndighetssverige hittills.

Jan-Peter Strömgren, ordförande för Handikapphistoriska föreningen
– Jag skulle vilja att unga personer inom funktionshinderrörelsen verkligen läser på sin historia och jobbar med att ta reda på vad alla de här personerna har gjort under resans gång som de säkert i många fall inte kan namnen på.

Det är mängder av människor både inom och utom Sverige som gjort stora insatser som kan inspirera de yngre att ta tag i olika saker.

Det skulle jag verkligen önska och drömma. Det är själva projektets idé, att få fram ett underlag som kan stimulera framförallt yngre människor när de engagerar sig i funktionshinderrörelsen. 

Jan-Peter berättade om hur han efter flera år i funktionshinderrörelsen i olika roller blev ordförande för Handikapphistoriska föreningen och att han själv deltagit i FN under framtagandet av konventionen. Han tog upp det faktum att när det gäller internationella frågor och specifikt konventionsarbetet så var den svenska rörelsen inte så aktiv i sig själv, de personer som fanns på plats från Sveriges funktionshinderrörelse var till största delen där som representanter för sina internationella organisationer. Utifrån den stora involveringen av de det berör och att så stor del av konventionen är skriven av funktionshinderrörelsen själv är det synd att inte Sverige tog större plats. En fråga som finns kvar att arbeta med är den förändrade synen på rättigheter för personer med funktionsnedsättning som måste till.
I Sverige ligger samordningen fortfarande på socialdepartementet istället för hos exempelvis statsrådsberedningen, i samklang med hela den förflyttning FN gjort från WHO. Jan-Peter avslutade med är drömmen att vår bok ska kunna inspirera kommande generationer att samarbeta och att se vikten av internationellt arbete.

Avslutningsvis bad projektledare och moderator Maria Johansson de medverkande att lyfta en sak som någon av de andra sagt. Anna Bruce valde att framhålla måste, Jan-Peter betonade att det handlar om mänskliga rättigheter och Hans hakade på Annas konsekvensanalys – ”Det är det som måste göras.”

Maria tackade de medverkande, hoppades åhörarna inspirerats till att använda konventionen och uppmanade till att hålla utkik efter boken och hemsidan.

 

MR-Fonden erbjuder två praktikplatser inom den bredare verksamheten och en plats inom Colombiaprogrammen. Ansökan öppnar nästa vecka. Håll utkik i våra kanaler för mer info!

Höstens praktikanter är nu på plats. Vi önskar dem varmt välkomna till MR-Fonden!

Under de två första veckorna har Gustav, Camilla och Lovisa fått ta del av hur Fonden jobbar nationellt och internationellt. Nu har de kommit igång och börjar bli varma i kläderna. Vi låter praktikanterna introducera sig själva och berätta lite om sina förväntningar på hösten.

Hej! Jag är Gustav, 25 år, kommer från Västerås och studerar Masterprogrammet i Globala studier vid Göteborgs Universitet. Jag tycker det ska bli väldigt spännande att få dyka in i MR-fondens arbete. Främst med frågor som berör hållbar fred då jag har fördjupat mitt intresse för ämnet i studier, så som min Masteruppsats. Jag kommer också jobba mycket med kommunikation, projektplanering och att ta fram forskning till diverse rapporter.

Jag sökte till MR-fonden då jag fick bilden av att praktikanten fick vara väldigt delaktig i arbetet och hittills verkar den bilden stämma! Fokus på övergångsrättvisa och hållbar fred var två stora faktorer som också gjorde att jag sökte praktikplats just här.

Det ska bli otroligt kul att få lära sig och bidra till MR-fonden under hela höstterminen.
/ Gustav

Hej! Camilla här. Jag har en akademisk bakgrund inom statsvetenskap och management, och läser nu magisterprogrammet i Gender, Justice and Society vid Umeå Universitet. Jag brinner för frågor som rör kvinnors- och HBTQI+-personers rättigheter och har ett särskilt intresse för den latinamerikanska regionen.

Som praktikant kommer jag att arbeta med MR-fondens Colombiaprogram samt vara delaktig i Colombiagruppens arbete. Det ska bli otroligt spännande att få använda mina tidigare erfarenheter från offentlig sektor i fondens kontakter med myndigheter och andra beslutsfattare.

Jag är så glad att få spendera hösten med alla kompetenta och inspirerande kollegor på MR-fonden. Framför allt ser jag fram emot att få lära mig mer om övergångsrättvisa och om hur arbete för hållbar fred kan bedrivas på lokal, nationell och internationell nivå.

Vi ses framöver!
/ Camilla

Hej! Mitt namn är Lovisa, jag är nyss 25 år fyllda och hemma från Svenska Österbotten i Finland. Jag bor och studerar till vardags i Åbo där jag avlägger en examen inom ramen för Åbo Akademis Master’s Degree Programme in International Law and Human Rights. Jämlikhets- och jämställdhetsfrågor ligger mig nära om hjärtat och studierna har väckt ett starkt intresse för det offentligas särskilda ansvar gentemot utsatta grupper. MR-Fondens arbete med att lyfta ESK-rättigheterna och att i synnerhet stöda grupper i minoritetsställning verkade således väldigt lockande.

Under hösten kommer jag att bistå mina härliga kollegor i allehanda uppgifter. Tätast samarbete kommer jag att ha med Maria Johansson och Charlotta Göller som ansvarar för projektet Inget om oss utan oss! och håller i trådarna för samordningen av civilsamhällets parallellrapport till ESK-kommittén. Det ska även bli riktigt roligt att få hjälpa till med arrangemangen inför MR-dagarna i Örebro.

Praktiken kommer säkerligen att bjuda på många spännande möten och diskussioner. Det är en ynnest att jobba med så kunniga och drivna kollegor och det ska bli fantastiskt att lära sig av och tillsammans med dem. Jag ser verkligen framemot att vara med och utveckla Fondens verksamhet under de kommande månaderna.

/ Lovisa

 

Fonden för mänskliga rättigheter genomförde tillsammans med Sensus studieförbund tisdagen den 10 maj 2022 ett välbesökt riksdagsseminarium om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna.

I höstas (2021) lämnade Sveriges regering in den rapport om efterlevnaden av rättigheterna som vart femte år ska skickas till FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK). Från MR-Fondens sida arbetar vi just nu med att samordna civilsamhällets parallellrapport om hur Sverige lever upp till ESK-rättigheterna, inför det förhör med svenska regeringen om efterlevnaden i Sverige som beräknas hållas 2023 eller 2024 .Till parallellrapporten har ett tjugotal organisationer bidragit med underlag och dessa visar tydligt på brister och ojämlikhet i tillgång till rättigheterna och även försämringar.

De så kallade ESK-rättigheterna påverkar våra liv och vår vardag i allra högsta grad med bland annat rätten till hälsa, utbildning, mat och bostad, och är en del av de odelbara mänskliga rättigheterna som varje människa har. Ändå finns en tendens att de i stället för rättigheter ses som politiska frågor, möjliga att förhandla om och prioritera ned. Vi har också sett att kriser, såsom pandemin, påverkar tillgången till rättigheter och konstaterar att det finns ett behov av att tänka intersektionellt för att inte tappa bort stora grupper eller hamna i förslag och lösningar som endast omfattar människor som uppfyller normen. Detta kom tydligt fram under seminariet om efterlevnaden av ESK-rättigheter i Sverige som genomfördes den 10:e maj i Riksdagen.

Syftet med seminariet var att synliggöra ESK-rättigheterna och diskutera hur vi kan arbeta tillsammans för att öka kunskap, medvetenhet och efterlevnad de. Under seminariet lyftes perspektiv från både rättighetsbärare, skyldighetsbärare och den oberoende övervakningen.

Vi vill passa på att rikta ett stort tack till de som medverkade vid seminariet:

Tobias Rahm – länsstyrelserna
Elias Ibrahim – Byrån mot diskriminering i Östergötland
Mari Siilsalu – Independent Living Institute
Lilian Eriksson – Äldreupproret
Nina Trollvige – Trajosko Drom
Per-Anders Sunesson – socialdepartementet
Linde Lindkvist – Institutet för mänskliga rättigheter.

Ett stort tack också till Sultan Kayhan som var värd för seminariet och möjliggjorde att vi kunde genomföra det i riksdagen och Ulrika Strand på MR-fonden som inledde den avslutande reflektionen.

Seminariet dokumenterades och finns publicerat på MR-Fondens Youtube-kanal som textad och teckenspråkstolkad inspelning på 1h och 51 min samt sammanfattat i en kort rapport.

Den konferens och den rapport som refereras till, om hur de mänskliga rättigheterna efterlevdes i pandemihanteringen: Vägen framåt – pandemin och de mänskliga rättigheterna.