MR-Fonden samordnar civilsamhällets parallellrapport till FN:s människorättsråd

Bild på FN:s högkvarter, framför byggnaden syns flertalet flaggor.

Den 26 september lämnar Fonden för mänskliga rättigheter in civilsamhällets gemensamma så kallade parallellrapport till FN inför att Sverige ska granskas i FN:s universella periodiska granskning (UPR) i maj 2025.

UPR är en internationell mekanism som granskar människorättssituationen i FN:s medlemsstater utifrån ländernas internationella åtaganden, vilket inkluderar både juridiskt bindande avtal och icke-bindande åtaganden. Granskningen syftar också till att följa upp de rekommendationer som staten i fråga mottagit under föregående granskning – för Sveriges del 2020.

Granskningen baseras på information tillhandahållen från staten under granskning, en sammanställning från FN:s kontor för mänskliga rättigheter, samt av information från nationella aktörer såsom civilsamhällesorganisationer och nationella människorättsinstitut. UPR-granskningen erbjuder därför en unik möjlighet för civilsamhället att belysa rättighetsbärarnas uppfattning av människorättssituationen i det aktuella landet.

Inför granskningen av Sverige har flera civilsamhällesorganisationer gått ihop för att skriva en gemensam rapport under samordning av Fonden för mänskliga rättigheter. I rapporten kommer organisationerna redogöra för människorättssituationen i Sverige sedan den senaste granskningen och framföra rekommendationer på förbättringsåtgärder. Läs civilsamhällets gemensamma rapport inför granskningen av Sverige 2020 här.

Vid eventuella frågor, hör gärna av er till

Notes from digital meeting with UN Special Rapporteur on Transitional justice, Fabián Salvioli

Picture of UN Special Rapporteur on the promotion of truth, justice and reparation, Mr. Fabián Salvioli.

On 22March 2024, the Swedish Foundation for Human rights in collaboration with the Swedish Network for Transitional Justice (SNTJ), organized a digital meeting with UN Special Rapporteur on the promotion of truth, justice and reparation, Mr. Fabián Salvioli. During the meeting Mr. Salvioli shared his experiences from his official country visit to Sweden that took place 18 – 22 of March 2024. The purpose of the country visit was to examine the transitional justice measures adopted by the authorities in Sweden to address the legacy of human rights violations endured by the Sámi indigenous people and the Tornedalian, Kven, and Lantalais minority in the context of assimilation and related policies.

Fabián Salvioli: At the time of the seminar Mr. Fabián Salvioli was the UN Special Rapporteur on truth, justice, reparation and the guarantees of non-recurrence, which he took up 1 May 2018. Mr. Salvioli is a human rights lawyer and professor of International Law and Human Rights at the School of Law of the University of La Plata, where he is also Director of the Human Rights Master Program and Director of the Institute of Human Rights. Mr. Salvioli’s term as mandate holder ended 1 May 2024, and Mr. Bernard Duhaime is the current mandate holder.

Moderator: Ulrika strand, secretary general of the Swedish Foundation for Human Rights.

Notes from the digital meeting

Ulrika Strand opened the meeting by welcoming Mr. Salvioli and the audience. Following the welcoming, Ulrika invited Mr. Salvioli to talk about his impressions from the country visit and to provide his insights to transitional justice in the broader terms.

Mr. Salvioli begun with an introduction to his prior work in the UN system where he served as a member of the UN human rights committee. Shifting focus to the mandate, Mr. Salvioli emphasised that the mandate is complicated. As mandate holder one deals with serious human rights violations, crimes against humanity, disappearances and in some cases genocide. The mandate deals with civil and political rights as well as economic, social, cultural, and environmental rights. The mandate holder’s work with remedies and reparation in the broad term, in addition to monetary compensations, it includes providing psychosocial support, medical care and psychiatric support to the victims, the families and sometimes to the community. The mandate holder also addresses gender-based abuses, which unfortunately are present in many of these types of violations. Additionally, the mandate holder works with institutional reform as a mechanism for non-repetition. This includes changing laws, adopting new laws, initiating processes for those who were involved in serious human rights violations and in some instances constitutional reform. Mr. Salvioli states that the broadness makes the mandate fascinating, however its simultaneously fatal because in very short time and in very short processes the mandate holder needs to deal with an infinitum of quantity of issues. Lastly Mr. Salvioli emphasizes that the key word of the mandate is transition. Transitions can either be a country going from a dictatorship or authoritarian regime to democracy or the exit of an armed conflict.

Mr. Salvioli moves on with telling an anecdote of when he started his work in human rights in the early eighties in Argentina, just after the end of the dictatorship, as an activist for Amnesty International. “For us transitional justice was considered the devil, why? Because the mechanisms of transitional justice in Chile and in other places were to seek the truth but impunity. Truth against justice.” Moving on to explaining that in Argentina they were in favour to prosecute and punish the responsible for the horrible crimes committed. 35 years later Mr. Salvioli is the special rapporteur on transitional justice. But he emphasises that he did not change, transitional justice changed.

The field of transitional justice

Mr. Salvioli proceeds with talking about the filed of transitional justice. The mandate of the special rapporteur on transitional justice, was established by the human rights council of the UN and the resolution clearly states that international human rights law, international humanitarian law and international criminal law are the basis for the job. However, the vast part of the doctrine of transitional justice considered transitional justice as political negotiations. Mr. Salvioli empathizes that this is dangerous from the point of view of the victims. Victims are revictimized when they are put in the position to choose between truth and justice, and victims have the right to both.

The mandate of the Special Rapporteur on the promotion of truth, justice and reparation

Going back to the mandate again Mr. Salvioli states that the mandate concerns the promotion of truth, justice, reparations, and guarantees for non-repetition. Additionally, Mr. Salvioli has had the idea to add memorialisation as the fifth pilar since the mandate has five main issues, truth, justice, reparations, guarantees of non-occurrences and memory. Mr. Salvioli proceeds with discussing how the mandate relates to his country visit to Sweden.

The first pilar of the mandate: truth

Beginning with truth, more specifically seeking the truth trough truth commissions. In Sweden there are two truth commissions, one finished for the Tornedalian, Kven, and Lantalais minority and one ongoing for the Sámi indigenous people, as demanded by the Sámi parliament. The report is expected to be presented at the end of 2025. Mr. Salvioli had interviews with members of the Sámi truth commission and with other stakeholders and his impression is that the time is a bit short for establishing a solid report, which is important because you have one opportunity and the task must be fulfilled in a proper manner. Mr. Salvioli further states that truth commissions have undergone a good evolution, in the past it was just lawyers having interviews with victims. Now it is clear that you need a more interdisciplinary team, and the truth commission must go to the field for receiving testimonies. In that last regard Mr. Salvioli states that the truth and reconciliation commission for the Tornedalian, Kven, and Lantalais was interesting as they developed coffee dialogues in the way of the minority customary practice, emphasizing that that is the way to pursue.

Mr. Salvioli further explains that many governments consider that with the report of a truth commission the work is finished, but actually the report is the beginning because there are recommendations. One of his concerns in this visit is the lack of fulfilment of the recommendations made by the truth commission for the Tornedalian, Kven, and Lantalais. It is not just to deliver the report, we need a mechanism. Mr. Salvioli expressed to the Swedish government that it must establish a long-term mechanism for the implementation, because if not you provoke frustration again – amongst the victims and the families.

The second pilar of the mandate: justice

The second pilar of the mandate is justice, justice is to hold accountable, to prosecute and punish the responsible of serious and heinous crimes committed. That is often really difficult because the army may still be in power or has power even if they left the government or because the party in the government is an ally to the perpetrators or because they don’t want to have problems in the name of the peace and therefore establish pardons or amnesties. Mr. Salvioli states that this is unacceptable, international human rights law is clear and especially after the adoption of the Roman statue of the international criminal court. There is no possibility of amnesties or pardons for these kinds of crimes. Of course, a person could receive benefits for cooperation, for instance for discovering where the remains of disappeared people are. But benefits are not impunity. You can reduce the sentence, but not say you are free, that is totally incompatible with the international standards.

The third pilar of the mandate: reparation

The third pillar is reparation. Reparation is under the concept of full reparation, it is not just compensation, it’s not just measures of satisfaction like an apology, it is not just rehabilitation, it is all, full reparation. Mr. Salvioli recommends the Swedish government to establish a national programme, a holistic national programme, for reparations dedicated to the victims, the families and the communities. Mr. Salvioli explained that it was painful for him to discover that the government never apologized to the Tornedalian, Kven, and Lantalais minority even after the report of the truth commission. With the Sámi people the situation is more or less the same as it was just one ministry, agricultural, that at one time presented an apology. Mr. Salvioli adds that the church presented apologies and economic reparations, which was a good practice of the Church of Sweden.

The fourth pilar of the mandate: guarantee of non-repetition

The fourth pillar is guarantee of non-repetition, which is very broad and includes institutional reforms. In the case of Sweden, Mr. Salvioli states that it was a good initiative to establish the Sámi parliament and to recognise the Sámi as an indigenous people in the constitution. However, in practice he found the power of the Sámi parliament to be very little. Another relevant issue concerns the positions of the Sámi parliament in the national policy, and if it is equivalent to zero it means nothing. In this regard consultation is fundamental. But consultation in the framework of the legal international standard, free, prior, and informed consent. Mr. Salvioli recommended the government to ratify the international labour organisation covenant 169 on indigenous people, which will show the real will of the Swedish government in this regard.

Mr. Salvioli further addresses the fact that there is a problem with the culture and language of both the Sámi people and the Tornedalian, Kven, and Lantalais minority. The language and the culture are at risk as there are not enough professors in Sámi language and in Meänkieli even worse. The government adopted some measures but it’s not enough. Mr. Salvioli also expressed his deep concern about the hate speech and discrimination based in false stereotypes against the Sámi people and the Tornedalian, Kven, and Lantalais minority. The freedom of expression cannot cover hate speech and discrimination. Sweden has ratified the international convention for racial elimination, article 4 is clear in that regard.

The fifth pilar of the mandate: memorization

Mr. Salvioli passes to the fifth pillar memorization. He is studying how the state is addressing the past serious human rights violations committed in the policy of assimilation both by the Swedish state and the church and the legacy of these violations. Mr. Salvioli expressed that in terms of memorialization there is big way to transit. One good policy is that of the museums, to give back to the Sámi population artifacts, objects and human remains. He heard about 12 initiatives in this regard during his visit, but Mr. Fabián Salvioli expressed that it’s still in the process and the government needs to move forward. Finally, Mr. Salvioli stated that there is a problem inside the Sámi community, due to the division between those who are members of a Sámi reindeer herding community and those who are not, such as fisher and hunting non reindeer herding Sámi, which has provoked conflict, also with the Tornedalians over land property, which is a particular issue to address.

Ulrika asks Mr. Salvioli if the government representatives he met gave any response to the comments that Mr. Salvioli gave and what had surprised him most during his visit to Sweden?

Mr. Salvioli had meetings with all areas of the government, with civil society organisations, Sámi civil society, Sámi institutions, representatives of the Tornedalian, Kven, and Lantalais minority and academic researchers. He had 40-45 meetings during the visit and travelled to Kiruna. Regarding the Swedish government Mr. Salvioli expressed that they were very open in terms of providing answers. However, providing answers does not mean that they will follow the recommendations. Additionally to providing answers the government recognised some concerns for instance the hate speech and the issue of suicides in the Sámi population, the lack of implementation of the recommendations of the truth commission for the Tornedalian, Kven, and Lantalais.

In regard to the second question Mr. Salvioli answers that the situation in Sweden was not new to him. Previous to the visit Mr. Salvioli prepared by reading many reports coming from the council of Europe and treaty bodies of the UN as well as reports coming from civil society organisations. Mr. Salvioli also produced a report on the legacy of colonialism, and he was following the situation for indigenous people in the Nordic countries. However, at the same time he was surprised by his visit. The Nordic countries have a good reputation in terms of human rights. The lack of implementation of international recommendations shocked Mr. Salvioli and he expressed this to the government. When Mr. Salvioli was a member of the human rights committee in 2009, the committee expressed concern about this, how is it possible that 17 years later we have the same situation. That is unacceptable for a country which has a good record and reputation in terms of human rights. Mr. Salvioli further states that he decided to come to Sweden also to pass a clear message that transitional justice is not just for the poor countries in the “global South”.

The meeting proceeds with Mr. Salvioli answering questions from the meeting participants. Mr. Salvioli is first asked if he had knowledge of the Tornedalian, Kven, and Lantalais minority prior to his visit. Mr. Salvioli answers that he gained knowledge about the minority when he started to study in preparation for the visit, but never before. That is the difference with the Sámi people. The Sámi are very well known, even in the international community. The Tornedalian, Kven, and Lantalais minority are more invisible on the international arena and also by the Swedish population, which Mr. Salvioli emphasize is a problem.

The next question from the audience concerned the differences between the truth commission in Sweden compared to international truth commissions along with a question concerning land and reparations.

Mr. Salvioli answers that there are differences between the Swedish and other truth commissions. Stating that he is a little bit concerned. A truth commission is a mechanism to seeking the truth and seeking the truth is to discover in a broad manner what happened. That means to identify the past serious human rights violations committed. The truth commission for the Sámi has a very broad mandate, not just about past abuses and the consequences but also with the general situation of Sámi, and that could be a risk. Mr. Salvioli has provided some ideas of how to reconduct the work of the mission in a proper manner. Mr. Salvioli also answers that the best example of a truth commission is the example of Colombia. The method of work of the truth commission was great, and that is a good example to follow.

Moving onto the second part of the question, land rights and territory, that is the main issue but it’s not Mr. Fabián Salvioli’s mandate. The mandate is how do we deal with past abuses, but he did recommend the State to ratify the ILO 169 and to fulfil its obligations of free, prior and informed consent. Mr. Salvioli additionally expresses his concern about the green transition policy, because it is a Trojan horse. Behind the green transition policy you could find ways for violating rights of the indigenous people. Both to the government and at the press conference Mr. Salvioli stated that yes you must balance the two, but one thing is interest and the other is rights. You cannot put interest and rights on the same level. Interests must be considered in the light of the rights.

The last question asked to Mr. Salvioli was about how the pillar of accountability should be understood in relation to these more historically oriented truth commissions, where the issue is not so much whether to hold individual perpetrators accountable, but rather to identify which institutions to hold accountable. For example, the Truth and Reconciliation Commission for Tornedalians, Kvens and Lantalaiset did not only make recommendations to the Swedish government, but also to the Chruch of Sweden and the organisation that funded boarding schools.

Mr. Salvioli expressed that in legal terms when we talk about accountability we are thinking about criminal responsibility and criminal responsibility is just for individuals, but of course in terms of responsibility it is within the mandate of the truth commission to identify institutions and especially because they have a role to play to provide apologies and in any case to provide compensations for the victims.

Read the Preliminary Observations from the visit to Sweden here

The final report will be published in September 2024 and will be available here 

Inbjudan: informationsmöte med FN:s särskilda rapportör och expert på sanningssökande, Fabián Salvioli – 22/3

Foto: MR-Fonden. Fabián Salvioli på MR-dagarna i Stockholm 2018 bredvid de samiska och tornedalska flaggorna.

Varmt välkomna på informationsmöte med FN:s särskilda rapportör för övergångsrättvisa, Fabián Salvioli.

Fonden för mänskliga rättigheter och Svenska nätverket för övergångsrättvisa (SNÖ) bjuder in till ett digitalt informationsmöte med FN:s särskilda rapportör för övergångsrättvisa Fabián Salvioli. Salvioli besöker officiellt Sverige 18–22 mars i syfte att undersöka vilka övergångsrättsliga åtgärder den svenska regeringen vidtagit kopplat till assimileringspolitiken och kränkningarna av mänskliga rättigheter mot det samiska folket samt tornedalingar, kväner och lantalaiset.

När? Fredagen den 22 mars

Tid? 13:30 -14:30

Var? Zoom, länk skickas ut före mötet.

Språk? Engelska

Hur? Anmälan görs via mail till, senast den 21/3.

Läs hela inbjudan här

Varmt välkommen att delta!

FN:s ESK-kommitté har publicerat sina rekommendationer till Sverige

Bild på FNs kontor i Genevé.

FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-kommittén) har nu publicerat sina rekommendationer till Sverige.

– Det är glädjande att kommittén valt ut så viktiga och relevanta rekommendationer till regeringen. De visar på allvarliga brister i genomförandet av mänskliga rättigheter i Sverige.

Det säger Charlotta Göller folkrättsexpert och samordnare av civilsamhällets skuggrapport till FN på MR-Fonden.

Läs kommitténs rekommendationer här 

Förändrat säkerhetsläge för Wiwas urfolk i norra Colombia

Foto: Wiwa Indigenous people of mountain range Santa Marta, Colombia. Foto taget av Anders1716, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Den 27 februari 2024 underrättade representanter från Wiwas urfolk tillsammans med de colombianska människorättsorganisationerna CINEP, CAJAR, AIDA och FIDH de colombianska myndigheterna och det internationella samfundet om att nya tvångsförflyttningar inträffat i hela Rancheria-flodområdet i la Guajira, norra Colombia.

Enligt säkerhetsvarningen från Wiwas och de colombianska människorättsorganisationerna inleddes en väpnad konfrontation i samhället Limón de Carrizal mellan Autodefensas Gaitanistas de Colombia (AGC) och Autodefensas Conquistadoras de la Sierra Nevada (ACSN) mellan den 24 och 25 februari. Konfrontationen utlöste tvångsförflyttningen av 120 familjer och mer än 300 personer från ursfolksamhället till staden Riohacha. Andra Wiwa-samhällen är instängda i Sierra Nevada de Santa Marta, dock med begränsad tillgång till livsmedel vilka nu riskerar att fördrivas. Hittills har ingen humanitär hjälp erbjudits några av de drabbade.

Den akuta humanitära situationen för de fördrivna Wiwa-folken är allvarlig och kräver omedelbara skyddsåtgärder från den colombianska staten. Redan 2005 fick urfolket Wiwa särskilda skyddsåtgärder av den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (IACHR) på grund av tvångsförflyttning och våldshandlingar, där bl.a. 50 urfolksledare mördades. IACHR:s särskilda åtgärder ålägger Colombia att vidta åtgärder för att skydda livet för urfolksgruppen Wiwas i Sierra Nevada de Santa Marta och ge humanitärt bistånd till de som utsatts för tvångsförflyttning, särskilt till barn.

Säkerhetssituationen för Wiwas-samhällena kräver brådskande insatser från den colombianska regeringen och de lokala myndigheterna. I sitt uttalande uppmanar CAJAR och andra människorättsorganisationer den colombianska staten att vidta följande åtgärder:

– Bistå med humanitär hjälp till offren för tvångsförflyttningar.
– Skydda livet för medlemmarna av Wiwa-folket i Sierra Nevada de Santa Marta.
– Följa upp de särskilda skyddssåtgärder som utfärdats av IACHR, med deltagande av de berörda myndigheterna för att ta itu med Wiwa-folkets humanitära situation och säkerhetssituation.
– Genomföra en fysisk undersökning av området för att eliminera outlöst ammunition och sprängladdningar som kan ha lämnats kvar i området till följd av konfrontationerna.
– Inleda en utredning om tvångsförflyttning och andra brott som kan ha begåtts till följd av konfrontationerna och närvaron av väpnade grupper i området.

MR-Fonden rekommenderar att Sveriges ambassad i Colombia träffar vår samarbetspartner CAJAR och representanter från urfolket Wiwa för att övervaka situationen, samt inleder ett samtal med andra ambassader i Colombia för att ta reda på vilka åtgärder kan vidta för att skydda Wiwas-urfolk och för att ge det humanitära bistånd som behövs.

Även övervakningen av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) samt ett besök att den FN:s särskilde rapportör för urbefolkningar till Santa Martas Sierra Nevada är nödvändigt för att följa upp situationen för de fyra urfolksgrupper som bor i området, däribland Wiwa.

Wiwas urfolkssamhälle är en av de grupper som får stöd inom ramen för Fonden för mänskliga rättigheters Colombiaprogram sedan 2017.

Se videon och få mer information om detta samarbete som drivs av vår partner CAJAR: Youtube

Läs yttrande om Sverige från Europarådets rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter

Europarådet publicerade den 19 februari sitt yttrande om hur Sverige lever upp till sina åtagande enligt ramkonventionen om nationella minoriteter. Rapporten innehåller rekommendationer till regeringen om hur den kan ta ansvar för att förbättra situationen i landet. Nedan följer två exempel på sådant som Europarådet anser att regeringen bör åtgärda omgående:

16. Den rådgivande kommittén uppmanar myndigheterna att säkerställa, i nära samråd med det samiska urfolket, att beslut på kommunal, regional och nationell nivå rörande användning av mark som traditionellt använts av samer inte negativt påverkar möjligheten för samerna att vidmakthålla och utveckla sin kultur, sitt språk och sin identitet. Myndigheterna bör säkerställa att regionala offentliga myndigheter och statliga myndigheter innan de fattar beslut om exploatering på mark där samer traditionellt har levt till fullo tillämpar lagen om samråd med samer samt bestämmelserna om samråd i Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

19. Den rådgivande kommittén uppmanar myndigheter på alla nivåer att förbättra samrådsförfarandenas effektivitet, se till att de hålls vid rätt tidpunkt och är inkluderande och meningsfulla samt säkerställa att personer som hör till den samiska och andra nationella minoriteter systematiskt rådfrågas och har möjlighet att delta.

Läs en sammanfattning av rapporten på svenska här.

Läs hela rapporten på engelska här.

Generalsekreterare Ulrika Strand berättar vad 90-konto innebär

Fonden för mänskliga rättigheter lanserar i dagarna att ett 90-konto är på plats, hur känns det Ulrika Strand, generalsekreterare?

Att bli innehavare av ett 90-konto är frukten av en lång process och att förvalta det något som ställer höga krav. Så det känns både fantastiskt och lite nervöst! Det är många som har bidragit till att vi är en organisation som nu har ett 90-konto – kollegor, praktikanter, styrelsen, vår huvudman Sensus, våra olika finansiärer och samarbetspartners. Alla har på olika sätt gjort oss bättre rustade och redo.

Fonden för mänskliga rättigheter är ingen organisation som man kanske traditionellt förknippar med insamling?

Eftersom som vi heter Fonden för mänskliga rättigheter är det lätt att tro att vi har massa pengar som vi kan dela ut – så är det tyvärr inte. Vi finansieras i huvudsak genom att vi ansöker om projektfinansiering från till exempel svenska myndigheter som Svenska Institutet eller Sida, tillsammans med partners. De anslagen är till för insatser som har definierats som viktiga att genomföra eftersom de gäller rättighetsområden som är prioriterade men där myndigheterna själva inte kan – eller ska – vara genomförare.

Men ibland finns ett behov för oss och våra partnerorganisationer att genomföra aktiviteter bortom svenska myndigheters valda områden, eller om vi vill granska hur svenska staten lever upp till sina skyldigheter. Då skulle insamlade medel vara ett sätt att finansiera den typen av verksamhet.

Ett exempel på sådan verksamhet som insamlade medel skulle gå till är den rapport som vi nyligen lämnat in till FN. Det är en skuggrapport, eller en så kallad alternativ rapport som vi samordnat och som ett trettiotal svenska organisationer bidragit med underlag till och ställt sig bakom. Den handlar om de brister vi ser i hur Sverige lever upp till sina skyldigheter. Genom den sortens rapporter bidrar vi till att människor har bättre möjligheter till likvärdig utbildning och hälsa. För oss som människorättsorganisation är det viktigt att ingen lämnas utanför i arbetet med att förverkliga de mänskliga rättigheterna. Att det handlar om just rättigheter och stöd till arbetet för rättigheter, inte om välgörenhet och stöd till enskilda.

Röster och perspektiv också från dem som inte är i majoritet eller tillhör normen måste höras, tas i beaktande och utgöra utgångspunkten. Annars utestängs människor från sina rättigheter och från möjligheten att leva så som de flesta tar för givet. Ju mer människor halkar efter i utvecklingen och ju större skillnaderna blir, desto svårare blir det att ta ikapp det som missats.

Fonden för mänskliga rättigheter har funnits i drygt 30 år men börjar först nu med insamling, vad ligger bakom beslutet?

Nu är vi både i Sverige och i stora delar av världen där våra partners arbetar – Colombia, Myanmar, Kuba och Uganda – i ett allvarligt läge med många tillbakagångar inom området mänskliga rättigheter. Där ser vi att det är viktigt att fler engagerar sig eftersom alla behövs om vi ska vända utvecklingen.

Med vårt 90-konto som plattform hoppas vi inspirera och vara en resurs för arbetsplatser, organisationer, företag som vill lära sig mer och som vill vara en del av förändringen.

MR-Fonden söker praktikanter för hösten 2024

Syntolkning: Texten “är du en av våra nya praktikanter? ansök senast 6 mars” skrivit i vitt framför en röd bakgrund prydd av illustrationer av megafoner.

Är du en av MR-Fondens praktikanter under hösten 2024?

Som praktikant hos oss erbjuds du en spännande arbetsplats där du får ta del av det nationella och internationella arbetet som sker inom en människorättsorganisation. Till höstterminen 2024 söker vi tre MR-praktikanter varav en spansktalande. Vi söker dig som närmar dig slutet av dina studier inom mänskliga rättigheter, fred och konflikt, juridik med fokus på folkrätt eller liknande relevant utbildning. Vi söker även dig som närmar dig slutet av dina studier inom media och kommunikation med ett intresse för mänskliga rättigheter.

Om Fonden för mänskliga rättigheter

MR-Fondens arbete syftar till att stärka respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna i Sverige och internationellt. MR-Fonden har bland annat ett långt samarbete med ett flertal civilsamhällesorganisationer i Latinamerika. Detta görs genom utbildning, informations- och påverkansarbete samt internationellt samarbete med människorättsorganisationer. Våra främsta fokusområden är ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och övergångsrättvisa. Kontoret är beläget i Stockholm.


Som MR-praktikant får du en god inblick i stora delar av vårt arbete och får delta aktivt i projekt och projektansökningar (nationella såväl som internationella). I dagsläget har vi projekt kopplat till bland annat Colombia, Myanmar/Burma och Uganda. Du får också delta i gransknings-, informations- och påverkansinsatser. Andra arbetsuppgifter är att ta fram underlag till vårt arbete, utföra research till debattartiklar, omvärldsbevakning, ansvara för sociala medier, infomail och rekrytering. Du får även delta i och representera MR-Fonden vid möten och seminarier. Som spansktalande praktikant kommer delar av arbetet vara på spanska och handla om arbete för rättvis, inkluderande och hållbar fred.

Vi söker dig som

  • Har mycket god kunskap om mänskliga rättigheter och folkrätt
  • Har mycket goda kunskaper i engelska och svenska
  • Har goda kunskaper i spanska (gäller en av praktikantplatserna)
  • Är van vid att självständigt sammanställa information och skriva rapporter
  • Har kunskap om kommunikation och sociala medier

Meriterande kompetens

  • Erfarenhet av att samordna och planera seminarier och workshops
  • Erfarenhet av WordPress och grafiska verktyg som t.ex. Canva och InDesign
  • Kunskap om övergångsrättvisa
  • Kunskap om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
  • Kunskap om fred och säkerhet
  • Kunskap om regionala människorättssystem
  • Erfarenhet av ideellt engagemang och civilsamhället
  • Kunskap om funktionshinderfrågor
  • Kunskap om fredsprocessen och den väpnade konflikten i Colombia
  • Vana av att presentera och representera
  • Övriga språk

Förutsättningar för praktiken

Praktiken är obetald och vi prioriterar sökanden som kan genomföra en hel termins praktik som en del av sina studier. Du kommer tillsammans med din handledare kartlägga uppgifter för praktiken och sätta upp mål under regelbunden handledning.

Så ansöker du

Din ansökan ska bestå av CV och personligt brev där du motiverar varför du söker denna praktikplats, vilka erfarenheter och meriter du kan bidra med och vad vill du få ut av praktiken. Skicka din ansökan till och märk den med ”MR-Fonden praktikant HT 2024”. Sista ansökningsdag är 6 Mars 2024.

Vid frågor är du välkommen att kontakta oss via

Varmt välkommen med din ansökan!

Läs pressmeddelande från Svensk insamlingskontroll

Foto från seminarium, Josefina Skerk klädd i samisk dräkt talar i mikrofon.

Fonden för mänskliga rättigheter öppnar 90-konto – en kraftsamling för motvikt

I över 30 år har Fonden för mänskliga rättigheter arbetat för att stärka utsatta grupper och bidragit till att deras rättigheter respekteras, i Sverige och globalt. Nu öppnar organisationen ett 90-konto för att flytta fram positionerna i en tid när människorättsfrågor som länge har ansetts självklara återigen ifrågasätts inom delar av samhället.
– På vissa sätt är vi tillbaka där vi började och det är en oroande utveckling, säger 
Ulrika Strand, Generalsekreterare för Fonden för mänskliga rättigheter.

När Fonden för mänskliga rättigheter, även kallad MR-Fonden, grundades i början av 90-talet fanns det en utbredd rädsla att en människorättslig ansats skulle göra det svårare för organisationer att effektivt kunna hjälpa utsatta. Många ansåg att frågan var för politiserad. Det var den huvudsakliga anledningen till att organisationerna bakom MR-Fonden, bland annat Rädda Barnen och Svenska Röda Korset, valde att starta Fonden i stället för att arbeta med området inom egen regi.

– Mänskliga rättigheter diskuterades mycket och många ville bidra, men man var rädd att det skulle bli för svårt att nå utsatta grupper i olika delar av världen om man samtidigt satte press på regeringarna att ta sitt ansvar. Genom att grunda MR-Fonden kunde man arbeta med frågan indirekt, utan att det syntes så mycket, säger Ulrika Strand och lägger till:

– Sedan slog det om ganska snabbt och det blev ett krav att arbeta med mänskliga rättigheter. Det gjorde att stiftarorganisationerna byggde ut sitt eget människorättsarbete och 2008 tog Sensus Studieförbund över ansvaret som vår huvudman. Genom Sensus Studieförbunds arbete och närvaro i de flesta svenska kommuner kan MR-vi nå ut brett med vårt arbete och knyta det till folkbildningsinsatser.

Upprättelse efter förtryck

Under de senaste åren har MR-Fondens fokus bland annat legat på övergångsrättvisa. Arbetet innebär att verka för upprättelse efter kränkningar av mänskliga rättigheter – ofta i spåren av en intern väpnad konflikt eller en diktatur. Utomlands har arbetet fokuserat på bland annat utsatta i det krigsdrabbade Colombia och det under lång tid militärt styrda Burma. I Sverige har MR-Fonden arbetat med upprättelse för de historiskt förtryckta folkgrupperna romer och samer.

– Till en början kan det framstå som olika frågor eftersom förtrycket som grupperna har upplevt och den politiska kontexten skiljer sig, men arbetet för upprättelse har mycket gemensamt oavsett var det sker. Det handlar till stor del om att lyssna på dem som har utsatts och på olika sätt tillgodose offrens rätt till sanning, rättvisa och gottgörelse. I förlängningen ska det också bidra till försoning och hållbar fred så att historien inte upprepas, säger Ulrika Strand.

90-kontot ska bidra till vändning

MR-Fondens arbete sammanfattas i stöd till utsatta människorättsförsvarare, återkommande rapporter och granskningar som används för att generera debatt och öka efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna, utbilda makthavare och sprida kunskap. Under lång tid har svenska politiker varit betydligt mer lyhörda och intresserade av människorättsfrågor jämfört med många andra länder, men under senare år har MR-Fonden upplevt att det har blivit svårare att få gehör. Det är en av anledningarna till att organisationen vill stärka verksamheten och nu öppna ett 90-konto.

– Även om väldigt mycket är bättre idag är situationen inte helt olik den i början av 90-talet när vi grundades. Förståelsen för mänskliga rättigheter har sjunkit generellt och de anses inte lika prioriterade som tidigare, och det riskerar att leda till ökade brister i staters hantering av utsatta grupper. Den utvecklingen har vi sett globalt och när vi nu ser samma tendenser i Sverige vill vi kraftsamla för att vara en motvikt, säger Ulrika Strand innan hon avslutar:
– Då är 90-kontot ett väldigt bra sätt att skicka en signal både om att vi gärna tar emot stöd till dem som vill bidra och att det går att lita på att pengarna går till det avsedda ändamålet. Vi hoppas att det ska bidra till att ge oss en bättre plattform så att vi kan arbeta ännu effektivare och stå emot de senaste årens oroande trend.


Intervjun är gjord av Svensk Insamlingskontroll och finns att läsa på deras hemsida

Programanmälan till MR-dagarna 2024 är nu öppen!

Syntolkning: En bild på ett jordklot stående framför lådor med agenda 2030 målen. Längst upp i bilden finns texten “Tema: Rättigheter i omställningens tid” skrivet i vitt framför en lila bakgrund.

Nordens största forum för debatt och samtal om mänskliga rättigheter kommer till Skellefteå 2024. Årets tema är Rättigheter i omställningens tid.

Vi lever i omställningens tid. En tid där pandemier, globalisering, klimatkatastrofer, demokratikriser, konflikter, digitalisering och nya arbetsbehov gör att förändringar sker konstant, överallt och allt snabbare.

På Mänskliga Rättighetsdagarna i Skellefteå den 14–15 november, kommer programmet att dyka ner på djupet i hur våra liv och samhällen påverkas av alla de omställningar vi genomgår. Lokalt såväl som globalt. Forumet kommer att lyfta utmaningarna, men även goda exempel och framtidshopp.

Hur påverkar omställning de mänskliga rättigheterna? Behövs nya regelverk, nya rättigheter? Vilka drar det kortaste strået i omställningens tid? Har alla råd att ställa om? Vill alla ställa om?

Arrangera program för MR-dagarna 2023
Fonden för mänskliga rättigheter är en av huvudarrangörerna för MR-dagarna.

Vi bjuder nu in din verksamhet att vara med och bygga programmet kring hur vi stärker de mänskliga rättigheterna i omställningens tid. Dela med er av ny kunskap, metoder, framtidsspaningar, debatter och goda exempel på hur ni jobbat i er organisation. På Nordens största forum för mänskliga rättigheter är du med och bildar opinion om vår tids mest angelägna fråga!

Ansök senast 1 april på MR-dagarna 2024

Följ oss och MR-dagarna på sociala medier för uppdateringar om evenemanget!