Författare: ulrika

Since the beginning of its mandate in November 2018, the Commission for the Clarification of Truth, Coexistence, and Non-Repetition (“Commission” or “CEV”) has worked to fulfil its objectives of clarification, recognition, coexistence, and non-repetition. One of its priorities has been to enable the participation of victims abroad and make visible the “Colombia outside of Colombia” in exile.

• Watch the launch of the documentary “Reescribiendo el Exilio”

The Swedish Foundation for Human Rights (MR-Fonden) begins the fourth year of collaboration and support to the Colombian Truth Commission. A central part of this work has been the accompaniment to its Collaborative Network[1] in Sweden, and our support for information dissemination activities, like taking testimonies, delivering reports and carrying out listening acts. Among the collaborations developed in 2021, we can highlight the meeting “Colombian Women for a Complete Truth” convened by the Internodal Gender Group[2], and the “First International Meeting of Colombian Students in Europe. Truth: The value of knowing“, called by the Círculo de la Palabra de Barcelona.

The Commission currently prepares for its final stage: the publication of its Final Report and the recommendations to overcome the persistence factors of the War in the country in June 2022. The latter results from the decision of the Constitutional Court to extend the Commission’s mandate for nine months due to the limitations associated with the Covid-19 pandemic.

It should be noted that the Commission’s legacy includes the work carried out with the direct and indirect support of more than 2,500 civil society organisations, state institutions and international cooperation agencies. Despite the challenges associated with the Covid-19 pandemic in 2021, the CEV made various efforts to understand the past of the Colombian armed conflict and prevent its repetition, promoting the recognition of responsibilities by multiple actors. For this, a plural listening exercise has been carried out to collect, contrast and analyse information to know what happened during the conflict, why it happened, to whom and whose responsibility it is.

In 2021, plural listening resulted in 1,749 individual and collective interviews with members of indigenous communities, Afro communities (Afro-Colombians, black communities, Raizales and Palenqueros), and organisations of victims, women, members of the Public Force, ex-combatants and farmers; adding a total of 27,268 collected testimonies. Among this universe of testimonials, 1.200 were collected abroad. Civil society organisations submitted 485 reports and 358 cases to the Commission, which add to the sum of 962 reports and 635 cases that the CEV has received since the beginning of its mandate.

The Commission also continued its work throughout the regions of Colombia to listen to those who have been most affected by the conflict. Their trips included visits to Cali, one of the most polarised cities by the National Strike and citizen mobilisations; the town of Caucasia in Bajo Cauca Antioquia; and tours around the Arauca River and the Canal del Dique, whose waters have become the cemetery for more than 2,000 people killed in the context of the armed conflict.

One of the most important milestones of 2021 was the dialogue of the Truth Commission with 5 former presidents of Colombia and their contributions on Plan Colombia, the Democratic Security Law and extrajudicial executions -known as “false positives”-. Equally important have been the contributions by Salvatore Mancuso, former leader of the paramilitary group Autodefensas Unidas de Colombia (AUC), and Rodrigo Londoño, former commander of the FARC-EP. The Commission held recognition events, in which individuals involved with the conflict also apologised and reaffirmed their commitment to clarifying the truth in these spaces. Another critical development of the Commission’s work is the dialogues for non-continuity and the listening spaces. These spaces address specific issues of the armed conflict related, for example, to child recruitment, the differentiated effects on ethnic territories, women, members of the LGBT community, and the conflict’s persistence in different regions of the country.

Multiple activities are being prepared to promote social dialogue inside and outside Colombia in the face of the publication of the final report. The victims’ organizations, the Colombian civil society, the academy, the Collaborative Networks and the international organizations that support the Commission are central to make visible and follow up on the report and its recommendations.

Source: “Así fue el camino de la Comisión para esclarecer la verdad en el 2021”. Available here.

• More information on the work of the Collaborative Network in Sweden.
• Read full article in Spanish.

Notes:

[1] The collaborative networks (“Nodos”) are diverse, inclusive and participatory spaces that facilitate dialogue between different actors abroad and allow the confluence of experiences of memory and truth prior to the Commission. They directly support the work of the Commission’s international office.

[2] Internodal groups are spaces for thematic articulation in Europe to address gender, psychosocial support, recognition of victims, relatives of victims of forced disappearance, and second and third generations in exile.

Tillsammans med Oidhaco (International Office for Human Rights Action on Colombia) och andra internationella organisationer släppte MR Fonden följande kommuniké som uttrycker oro över den allvarliga säkerhetssituationen i flera colombianska regioner där våld och attacker mot sociala ledare och politiska kandidater ökar i samband med kommande val.

Organisationerna betonar att det kommande parlaments- och presidentvalet är avgörande för framtiden för fredsprocessen i Colombia. Det är viktigt att valen genomförs med garantier för kandidaternas säkerhet och deltagande. Därför begär de undertecknande organisationerna att Europeiska unionen och regeringarna i Norge, Schweiz och Storbritannien och den colombianska regeringen engagerar sig i en dialog och tar direkta åtgärder för att förhindra ökningen av våldet.

Klicka här för att ladda ner kommunikén.

Varmt välkomna till MR-fonden Alejandra och Linnéa! Berätta lite om er själva.

Linnéa Hej och tack så mycket! Mitt namn är Linnéa Anna Botvidsson och jag är en av MR-fondens nya praktikanter. Jag växte upp i Norrköping och fattade tycke för globala frågor när jag läste internationella relationer på Gymnasiet. Intresset för mänskliga rättigheter och jämlikhetsfrågor ledde mig sedan till Guatemala för att arbeta på ett projekt där rätten till utbildning, hållbar utveckling och jämlikhet var i fokus. Numera bor jag vanligtvis i vackra Göteborg där jag läser kandidatprogrammet i Globala Studier vid Göteborgs universitet. Under min halvåriga praktikperiod bor jag i Stockholm för att komma närmre MR-fonden och allt vad staden har att erbjuda! 

Alejandra Hej hej! Jag heter Alejandra Lucía och är en colombiansk student som bor i Uppsala sedan 2020 och jag är en av MR-fondens nya praktikanter. Jag har alltid varit fascinerad av historia och politik,  och läste därför kandidatprogrammet i internationella relationer. Efter min examen fortsatte jag studera mänskliga rättigheter och socialt företagande. Jag studerar för närvarande en master i statsvetenskap och jag känner mycket exalterad inför att vara praktikant på MR-fonden.  Jag har arbetat med civilsamhället i mitt hemland och att arbeta med MR-organisationer i Sverige är en ny och rolig utmaning för mig.

Varför sökte ni er till MR-Fonden?

Linnéa Min utbildning genomsyras av ett rättighetsperspektiv och en möjlighet att få befästa de kunskaperna genom MR-fondens varierade tematiska områden såg jag som en fantastisk möjlighet. MR-fondens fokus på kombinationen av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt övergångsrättvisa fångade min uppmärksamhet då de ofta är rättigheter som annars hamnar i skymundan. Jag har ett särskilt stort intresse för hbtqia+ frågor, jämlikhet och inkludering och såg en möjlighet att fördjupa mig i dessa frågor genom MR-fondens samarbete med civilsamhällesorganisationer i Myanmar samt samarbetet med en kvinnorättsorganisation i Uganda. 

Alejandra MR-fondens jobb kompletterar forskning med praktiska insatser på fältet och direkt arbete med civilsamhället, något jag tycker är viktigt. Jag vill också bli aktiv i en organisation som är engagerad i att främja mänskliga rättigheter och att utveckla samhällen som drabbats av väpnade konflikter. MR-Fonden ger den perfekta vägen mot mina karriärmål, och jag är spänd på vad den här tjänsten erbjuder. Dessutom, vill jag skaffa mig internationell arbetserfarenhet när jag bor i Sverige och jag tror att MR Fonden är helt rätt ställe att börja på. 

Vilka erfarenheter och kunskaper kan du bidra med till MR-fonden? 

Linnéa Vid sidan av mina studier är jag aktiv i en förening som arbetar för att stärka internationellt samarbete och med informationsspridning. Där arbetar jag främst kommunikativt med sociala medier och med projekt vilket gett erfarenheter som jag tror kan komma väl till hands hos MR-fonden. Jag besitter likväl en omvärldsanalytisk förmåga och strävar ideligen efter att bredda mina perspektiv och lära av andra. Jag brinner för allas lika rätt i samhället och är motiverad att lära mig av mina nya kollegor! Jag hoppas kunna bidra med kreativitet, förmågan att skriva olika typer av texter och nya synvinklar. 

Alejandra Jag är en motiverad person med kreativ och analytisk förmåga att studera politiska och sociala frågor i nationella och internationella sammanhang. Dessutom har min tidigare erfarenhet av att  övervaka freds implementeringen i Colombia och förbättra innovativa och hållbara start-ups gjorde att jag fått forsknings-, organisations- och kommunikationsförmåga, samt vissa färdigheter att hantera och skapa innehåll för sociala medier. Jag tror att min motivation att lära mig kan leda till att vi kan skapa intressanta saker och arbeta tillsammans för mänskliga rättigheter och hållbar fred. Allt med en trevlig kopp colombianskt kaffe i handen. 

Student essay competition 2021

Call for papers

Award: Travel to the European Court of Human Rights

Candice Imbert, Council of Europe, Strasbourg, France (2011)

The Swedish Foundation for Human Rights invites submissions to its third essay competition for Bachelor and Master students from various academic disciplines.

The European regional human rights system, consisting of regional instruments, mechanisms and institutions, plays an important role in the protection and promotion of fundamental human rights. Europe faces many human rights challenges, including migrant rights, minority rights, indigenous people’s rights, LGBTI+ rights, child rights, and sexual and reproductive rights. Turning to peace and security, within the member states of the Council of Europe and the Organisation for Security and Co-operation in Europe, there are a number of armed conflicts and disputes over territory, including Ukraine, South Caucasus and Cyprus, while we also find separatist tensions, for example in Spain. The armed conflict in former Yugoslavia is a post-conflict situation that still has bearing on the peace and security situation in the region and the transitional justice process is ongoing.

Regional human rights protection mechanisms and regional intergovernmental organisations have important roles to play in safeguarding human rights, to prevent future abuses, and ultimately to ensure sustainable peace and security. This essay competition aims at examining and exploring the nexus between human rights and peace and security within the European context.

The theme of the essay competition is:

The interlinkages between human rights protection and peace and security, with a regional focus on the European mechanisms and intergovernmental organisations, comprising (but not limited to): the Council of Europe, including the European Court of Human Rights and the Commissioner for Human Rights; the European Union, including its Court of Justice and the European External Action Service, and; the Organisation for Security and Co-operation in Europe.

Essays could be on a general level, or for example be delimited to a specific right, conflict, or geographic area, and refer to one or various relevant regional mechanisms and intergovernmental institutions. They must however, relate to the nexus between human rights and peace and security.

We invite students from different academic disciplines to participate, such as (but not limited to): law, political science, peace and conflict studies, human rights studies, gender studies, international relations, development studies, European studies, criminology, anthropology, history and journalism.

The writer of the winning submission will be awarded travel (approximately 4 days, including upkeep and travel insurance) to the European Council and the European Court of Human Rights, the Organisation for Security and Co-operation in Europe or equivalent institution in Europe, planned for in the period November 2021 to March 2022.The winner will be accompanying representatives of the Swedish Foundation for Human Rights to a session and, – or event. The finalists will also present their essays at a seminar by the Swedish Network for Transitional Justice, in the fall of 2021. The second and third place will receive one ticket each and train tickets within Sweden to visit the Swedish Forum for Human Rights (Mänskliga Rättighetsdagarna) in Gothenburg, 6-7 December 2021.

Eligibility: The submitter of an essay must be enrolled in a Bachelor’s or Master’s program in a university or other higher learning institution in Sweden. Please note that a certificate of enrolment for the spring or autumn semester 2021 must be attached to the essay submission.

Format: Times New Roman, font size 12, spacing 1,5, margins 2,5 cm. The length of the essay should be 3 000 – 4 000 words. The essay should be written in English.

Please send your submission to fredrik.svensson@humanrights.se by the 3rd of October 2021. Title your e-mail ”Essay Submission”. For further information please contact Fredrik Svensson, Program Manager & International Law Advisor at the Swedish Foundation for Human Rights, fredrik.svensson@humanrights.se

Testimony of Emmy Rosendahl, winner of the essay competition in 2019

Emmy in front of IHRDA’s office in Banjul, a local human rights organisation

The award trip to the NGO-forum in Banjul, Gambia, was a truly exciting experience! It introduced me to new aspects of the human rights situation in Africa. One such aspect was the serious plight and persecution of people suffering from albinism, which was not something I had ever heard much about before.

I also had the chance to meet and listen to human rights advocates from different countries, cultures and professions, as well as to hear about the specific challenges they have faced. It was a great first-hand introduction to the human rights system in Africa and on a whole different level than just reading about it in a book.

Writing the essay was also a very educative experience, as it gave me the opportunity to explore an area of human rights which I was not yet familiar with. Winning the essay competition is a merit which has been acknowledged at several occasions, such as at interviews for job positions.

Testimony of Amalia Ydrefelt, winner of the essay competition in 2020

Participating in the Swedish Foundation for Human Rights’ essay competition was a very rewarding experience! The competition gave me the opportunity to delve deeper into a particular topic and region that really interests me and it was also a good complement to my studies.

Being one of the finalists, I had the opportunity to present and discuss my essay at a seminar together with Swedish Foundation for Human Rights and prominent experts in the field. I found it very exciting to hear their reflections and comments on my essay and it also gave me the opportunity to widen my network.

While we have not yet been able to travel due to COVID-19, I do not regret that I participated in the competition! Lastly, the Swedish Foundation for Human Rights was very helpful throughout the entire process and I am really grateful for having my eyes opened to their organization and work!

Den 6-7 december äger Norden största forum för mänskliga rättigheter Mänskliga Rättighetsdagarna rum i Göteborg! Nu släpps programmet och MR-Fonden medverkar med följande två seminarier:

– ”Inget om oss utan oss! Förutsättningar för personer med funktionsnedsättning att delta i det demokratiska livet – då och nu”

– ”Sanning och konka – om den colombianska sanningskommissionens slutrapport”.

Du hittar mer information om seminarierna och programmet i sin helhet på MR-dagarnas hemsida. Just nu får du även 10% rabatt när du bokar din biljett. Bokar du för en grupp på fem eller fler så får du hela 20% rabatt! Erbjudandet gäller till och med den 8 juli.

Praktisk information, anmälan och tillgänglighet

År 2000 antog FNs säkerhetsråd Resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Syftet med resolutionen var både att öka kvinnors inflytande i fredsprocesser och stärka kvinnors säkerhet. Det var första gången som medlemsländerna tillsammans agerade för att lyfta ett heltäckande genderperspektiv inom FNs fredsprocesser. Idag, drygt 20 år senare, är Resolution 1325 en viktig utgångspunkt för Sveriges arbete med kvinnor, fred och säkerhet runt om i världen och ett viktigt verktyg för civilsamhällets arbete inom konfliktområden. Det finns däremot en del utmaningar vad gäller staters implementering av resolutionen, bland annat svårigheter med att tolka innehållet och prioritera de olika rekommendationerna.

Genom medel från Folke Bernadotteakademin (FBA) har Fonden för mänskliga rättigheter (MR-Fonden) haft möjlighet att initiera ett projekt om kvinnor, fred och säkerhet och civilsamhällets lärdomar från att arbeta med Resolution 1325. Inom ramen för detta projekt har MR-Fonden tillsammans med organisationer från det svenska civilsamhället*, inklusive bidrag från deras partnerorganisationer runt om i världen, diskuterat civilsamhällets framgångsfaktorer, utmaningar, behov och lärdomar från sitt arbete med Resolution 1325. Utifrån resultaten från workshopen har MR-Fonden sammanställt rapporten ”20 years of women, peace and security – Lessons Learnd from working with UNSCR 1325 by Swedish civil society organisations and their partners” (ladda ner rapporten här). Resultaten lyftes och diskuterades också i ett webbaserat seminarium med bland andra organisationer från det svenska civilsamhället, beslutsfattare och tjänstepersoner.

Nedan följer de huvudsakliga lärdomarna och rekommendationerna som lyfts i rapporten. De presenteras utifrån resolutionens fyra grundläggande pelare Delaktighet (Participation), Säkerhet (Protection), Förebyggande (Prevention) och Återuppbyggnad (Relief and Recovery).

Delaktighet

• Genom enkla medel går det att öka delaktigheten
  för kvinnor. En framgångsrik faktor är att från
  början addera ett genderperspektiv i arbetet.
  Utöver det behöver kvinnor inkluderas i
  beslutfattandet för att öka kvinnors inflytande i
  fredsbyggande och konfliktlösningsprocesser.
  Då kvinnor inte är en homogen grupp är det
  också viktigt att arbetet med att öka kvinnors
  delaktighet innefattar ett intersektionellt
  perspektiv. Detta för att se till att alla kvinnor
  och flickor, oavsett till exempel ålder, sexualitet
  och funktionsförmåga, inkluderas.

Säkerhet

• För att stärka skyddet av kvinnors rättigheter
  under och efter konflikter och säkert deltagande i
  samhället bör arbetet med resolution 1325
  kompletteras med FNs konvention om
  avskaffade av all slags diskriminering av
  kvinnor. Kvinnor behöver också inkluderas i processer för
  beslutsfattning i egenskap av jämlika aktörer,
  inte bara som offer. För att se till att kvinnors
  rättigheter skyddas i ett långsiktigt perspektiv
  behöver även lokala organisationer erkännas och
  stödjas i större grad.

Förebyggande

• Ekonomiska rättigheter, jämställdhet och jämlik
  fördelning av makt och resurser är
  grundläggande faktorer vad gäller att förebygga
  konflikter och alla former av våld mot kvinnor
  och flickor under och efter en konflikt.
  Kvinnor och flickor med erfarenhet av att
  utsättas för könsbaserat våld eller annan form av
  våld relaterat till konfliktsituationer är viktiga
  förändringsaktörer i det förebyggande arbetet. De
  behöver därför inkluderas i processer för
  beslutsfattning och tillhandahållas rätt resurser
  för att möjliggöra ett sådant deltagande.

Återuppbyggnad

• För att minska ojämlikheten i
  återuppbyggnadsfasen behöver kvinnor och
  flickor tillgång till ekonomiska rättigheter på
  jämlika villkor. Särskilda åtgärder inom återuppbyggnadsfasen
  behöver ta hänsyn till kön, ålder och
  funktionsförmåga i större utsträckning för att
  möta behoven hos alla kvinnor och flickor. Det
  kan till exempel göras genom att samla in
  vittnesmål och inkludera relevanta aktörer i
  återuppbyggnadsprocesserna.

*Medverkande organisationer från det svenska civilsamhället: Diakonia, Plan Internationel Sverige, The Swedish Fellowship of Reconciliation, Women’s International League
for Peace and Freedom, Kvinna till Kvinna, Operation 1325, Svenska Röda Korset, MyRight.

Waing Waing [1]: För den burmesiska militären spelar det ingen roll vem du är – alla är en måltavla.

Framtiden för den bräckliga demokratin i Myanmar är oviss, men befolkningens dröm om en ljusare morgondag har inte slocknat.

Alltsedan militärkuppen i Myanmar inleddes för snart 3 månader sedan har landet skakats av landsomfattande demonstrationer och strejker. Folkvalda ledare har förts bort av militären, däribland statskansler Aung San Suu Kyi och president Win Myint. Överbefälhavaren Min Aung Hlaing styr för närvarande landet med järnhand. Det råder undantagstillstånd och nattliga utegångsförbud, inskränkningar av mötesfriheten och nedstängningar av kommunikationer har införts för att kväsa det folkliga motståndet. I vissa delar av landet råder det till och med krigstillstånd vilket har givit militären omfattande befogenheter.

I takt med att demonstrationerna vuxit sig större har även reaktionen från militären och polisen blivit allt mer skoningslös. Trots att demonstrationerna på det hela taget varit fredliga har militären och polisen i många fall svarat med att skjuta rakt in i folkmassor och det har också kommit ett flertal rapporter om försvinnanden och andra fysiska övergrepp mot civilbefolkningen, däribland tortyr och sexuella övergrepp. Hittills har mer än 3,200 personer gripits eller satts i fängelse och över 700 personer har dödats av militär och polis. FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar, Tom Andrews, har konstaterat att militärens och polisens agerande numera kan klassas som brott mot mänskligheten, eftersom mycket pekar på att agerandet utgör en del av ett omfattande eller systematiskt angrepp mot civilbefolkningen.

Mitt i denna våldsspiral befinner sig Waing Waing, chef för en HBTQI-organisation i Myanmar. För några veckor sedan fick jag möjligheten att samtala med Waing Waing via Zoom – en kommunikationsväg som många av oss har blivit alltför vana vid det gångna året. När Waing Waing anslöt sig till vårt samtal hade det blivit sen eftermiddag i Yangon och likt 100,000-tals andra burmeser den dagen hade han deltagit i ännu en demonstration.

Organisationen, som är en välkänd HBTQI-organisation i landet, arbetar vanligtvis med att främja HBTQI-personers rättigheter. Detta gör de bland annat genom att verka för reformer av lagstiftningen, bistå HBTQI-personer med juridisk rådgivning, utbildning och kapacitetshöjande insatser gällande mänskliga rättigheter och sexuell läggning och könsidentitets-frågor (SOGI) för att stärka deras röster och förmåga att utkräva sina grundläggande rättigheter. Organisationen arbetar även med att utbilda poliser i mänskliga rättigheter och SOGI-frågor i syfte att bidra till en större förståelse och kunskap om dessa frågor, eftersom polisen är den institution som i stor utsträckning kränker HBTQI-personers rättigheter.

Detta är verkligen ingen lätt uppgift, eftersom diskriminering mot HBTQI-personer till stor del är sanktionerat av den rådande lagstiftningen och genomsyrar stora delar av samhället. Detta leder ofta till att HBTQI-personer nekas tillgång till allmänna resurser, däribland utbildning, arbete och hälsovård. Trots att dessa individer omfattas av rätten till jämlikhet, vilket är stadgat i den burmesiska konstitutionen, så finns det lagstiftning som bland annat kriminaliserar samkönade relationer. Detta, i kombination med en utbredd straffrihet, bidrar till att HBTQI-personer i Myanmar vars grundläggande rättigheter kränks, ofta saknar lagligt skydd och tillgång till rättsmedel.

När jag frågade Waing Waing om detta och vad han ser som de främsta utmaningarna för HBTQI-personer och hans organisations arbete framgent, medgav han kort att det finns stora utmaningar, men riktade snabbt konversationen till den rådande situationen i landet. Waing Waing berättade att sedan militärkuppen går det inte längre att bara fokusera på HBTQI-personers rättigheter, “vårt fokus måste ligga på allas mänskliga rättigheter och säkerhet i Myanmar […] för den burmesiska militären spelar det ingen roll vem du är – alla är en måltavla”. Vår organisation är en del av en större helhet – alla ingår i kampen mot militärens övergrepp, betonade Waing Waing.

Sedan militärkuppen genomfördes har organisationen helt och hållet ställt om sin verksamhet, där alla resurser nu går till att arbeta mot militären och för demokrati, fortsatte Waing Waing. Bland annat hjälper de demonstranter genom att förse dem med skyddsutrustning, munskydd, mat och vatten. Dessutom bistår de med skyddade boenden och finansiellt stöd till personer som tvingats gömma sig undan militär och polis med risk för repressalier. I takt med att militär och polis fortsätter att genomföra omfattande arresteringar av demonstranter, ser organisationen till att stötta dessa individer med juridisk vägledning, bland annat genom att skicka advokater och ombud till polisstationer och domstolar. De ser även till att dokumentera olika former av människorättskränkningar mot individer som blivit arresterade och/eller inväntar rättegång för att säkerställa tillgången på bevis vid framtida rättsprocesser. Organisationen har bland annat dokumenterat flera fall av sexuella trakasserier gentemot HBTQI-personer, berättade Waing Waing.

Denna verksamhet medför stora risker för organisationens medarbetare. Det finns ständigt en risk att bli arresterad och vi måste alltid vara försiktiga i vårt tillvägagångssätt, förklarade Waing Waing. Militären använder sig nämligen av informatörer i lokalsamhällen runt om i Myanmar som rapporterar till militären om denna sorts verksamhet, fortsatte han. Vid ett tillfälle anlände en grupp militärer till ett fängelse och hotade medarbetare som gav rådgivning till fängslade demonstranter, och de tvingades därför att avbryta sitt arbete, berättade Waing Waing.

Hur är egentligen situationen för HBTQI-personer som demonstrerar givet den diskriminering som dessa personer ofta utsätts för? Är alla som demonstrerar välkomna och finns det vissa risker för HBTQI-personer som demonstrerar? Ända sedan demonstrationerna inleddes i februari har det cirkulerat bilder på 100-tals, om inte 1000-tals demonstranter bärande på prideflaggor och skyltar med budskap som “Queers for democracy”, “Gays for democracy” och “LGBTQ4DEMOCRACY”. När jag frågade Waing Waing om detta förklarade han att det naturligtvis finns en omfattande diskriminering mot HBTQI-personer i det burmesiska samhället, men att detta är något som har varit frånvarande under demonstrationerna. Vi har snarare upplevt det motsatta – alla som är villiga att delta i protesterna välkomnas. I många fall är det även HBTQI-personer som står längst fram vid barrikaderna, vilket är något som alltid har respekterats. Vid ett demonstrationståg som anordnades av HBTQI-personer svarade omgivningen med applåder, glada tillrop och många anslöt sig till och med till protesterna, “alla är välkomna i kampen för demokrati i Myanmar”, förklarade Waing Waing.

Till sist ville jag även passa på att fråga Waing Waing om han och hans organisation har något medskick till resten av världen? Vad borde det internationella samfundet göra i det här läget? Trots att mycket pekar på att militären och polisen gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten, ett handlande som anses vara något av det grymmaste en stat kan göra sig skyldig till under folkrätten, har reaktionerna från omvärlden varit vacklande. Enligt Waing Waing måste det internationella samfundet vidta konkreta åtgärder mot militären, “det räcker inte att bara göra uttalanden och fördömanden – människor dödas dagligen – militären bryr sig inte om uttalanden och fördömanden”. EU har ett särskilt ansvar att agera med tanke på att EU sedan 2016 har utbildat den burmesiska polisen i bland annat mänskliga rättigheter och hantering av folkmassor – samma poliser som nu begår massiva övergrepp mot civilbefolkningen i landet, fortsatte han. Waing Waing betonade även att civilsamhällesorganisationer med koppling till Myanmar har en viktig roll att spela när det kommer till att sprida information om situationen i landet, eftersom det verkar finnas en stor okunskap i resten av världen om det som faktiskt händer i Myanmar. Ett av många exempel på detta är att militären rekryterar benådade fångar för att begå våldshandlingar och sprida skräck hos befolkningen, en metod som också användes av militären vid demonstrationerna 1988, förklarade Waing Waing. Enligt honom använder man sig av denna metod för att legitimera militärkuppen och kunna visa på att demonstrationerna leder till ökad kriminalitet och osäkerhet, men i själva verket handlar det bara om att militären aktivt stödjer kriminella som begår brott.

Jesper Hellsten – Fonden för mänskliga rättigheter

[1] Av säkerhetsskäl används inte personens eller organisationens riktiga namn.

Kvinnor, fred och säkerhet
– har 20 år med Resolution 1325 gjort någon skillnad?

Foto: Ana Iris Loparena, Urfolksledare Wiwa. Erfarenhetsutbyte om kvinnors perspektiv i sökandet av upprättelse och rättvisa i Colombia, 2019

Det har gått 20 år sedan FN:s säkerhetsråd antog Resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. MR-Fonden bjuder nu in till ett webbseminarium för att diskutera vad arbetet med Resolution 1325 har inneburit i praktiken och hur det kan bli bättre i framtiden.

Resolution 1325 antogs med syftet att öka kvinnors inflytande i fredsprocesser och stärka kvinnors säkerhet. Det var första gången som medlemsländerna tillsammans agerade för att lyfta ett heltäckande genderperspektiv inom FNs fredsprocesser. Men vad har Resolution 1325 inneburit i praktiken?

Under förmiddagen kommer vi att presentera en kort rapport med lärdomar och rekommendationer från det svenska civilsamhällets arbete med Resolution 1325. Ni kommer att få ta del av erfarenheter och ställa frågor till:

• Ulrika Strand – MR-Fonden, Generalsekreterare.
• Ingela Andersson – MyRight, Projektledare inkluderande fredsprocesser.
• Maria Sommardahl – Plan International Sverige, Deputy Program Humanitarian Affairs/Disaster Risk Management.
• Gabriella Irsten – Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Politisk handläggare.
• Janine Alm Ericson, Statssekreterare hos minister för internationellt utvecklingssamarbete, Per Olsson Fridh.
• Anette Widholm Bolme – Sida, Programansvarig specialist kvinnor, fred och säkerhet.
• Susanne Axmacher – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Samordningsfunktionen insatsområdet operativ avdelningen.

Moderera kommer folkrätts- och människorättsjuristen Hanna Gerdes att göra.

Praktisk information, anmälan och tillgänglighet

Datum: torsdagen den 6 maj 2021.

Tid: 10:00-11:30.

Plats: Zoom.

Om ni önskar delta anmäl er till info@humanrights.se, senast tisdagen den 4e maj. Länken till seminariet får ni skickad till er dagen innan seminariet på den mail ni använde vid anmälan.

Seminariet kommer att skrivtolkas. Tveka inte på att höra av er till projektledare frida.lockner@humanrights.se om ni har några frågor om seminariet, teknik eller tillgänglighet.

Varmt välkomna!