Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Vad är ESK-rättigheter?

De ekonomiska, sociala och kulturella (ESK) rättigheterna är en del av de odelbara mänskliga rättigheterna som varje person har. ESK-rättigheterna inkluderar rätten till hälsa, utbildning, mat och bostad för att nämna några. Den andra delen av de odelbara mänskliga rättigheterna är medborgerliga och politiska rättigheter som innefattar rättigheter så som rätten att rösta och rätten till en rättvis rättegång. Dessa rättigheter är djupt sammanflätade. Till exempel betyder rätten till yttrandefrihet lite om du inte har en grundutbildning och rätten att rösta betyder lite om du är hemlös. På samma sätt betyder rätten till arbete lite om du inte får träffas och samlas i grupper för att diskutera arbetsförhållandena.

Stater är skyldiga att säkerställa en miniminivå av mänskliga rättigheter, oavsett resursbegränsningar. För ESK-rättigheter omfattar minimikraven livsmedel till befolkningen, grundläggande primärvård, grundläggande skydd och bostäder samt de mest grundläggande formerna av utbildning.

Staterna lever upp till rättigheternas minimikrav genom tre skyldigheter:

Respekt – skyldigheten att respektera kräver att regeringar avstår från att direkt eller indirekt hindra människors åtnjutande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Skydda – skyldigheten att skydda kräver att regeringar förhindrar tredje part, som företag, från att hindra åtnjutandet av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Uppfyllande – skyldigheten att uppfylla kräver att regeringarna vidtar nödvändiga åtgärder för att uppnå ett fullständigt förverkligande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

ESK-rättigheterna nämns för första gången i Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna som antogs av generalförsamlingen 1948. Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna tillkom 1966 och trädde i kraft 1976, samtidigt som konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna. ESK-konventionen fastställde rättigheterna i ett juridisk bindande dokument och det finns en kommitté som övervakar staternas efterlevnad av konventionen. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är den första FN- konventionen som inkluderar båda rättighetsområden.

Konventionen stadgar vissa mekanismer för att säkerställa att stater respekterar rättigheterna. En av dessa mekanismer är att stater vart femte år rapporterar till ESK-kommittén om hur situationen ser ut gällande ESK-rättigheter i landet. Kommittén välkomnar också alternativa rapporter från civilsamhället som visar rättighetsbärarnas bild av hur staten lever upp till konventionen. Baserat på rapporterna som kommittén får, formulerar den rekommendationer till staten om brister som förväntas förbättras till nästa rapport.

Kommittén utformar även General Comments för att förtydliga de olika rättigheternas innebörd som vägledning för staterna att implementera konventionen.

Det finns också särskilda rapportörer för olika teman och rättighetsområden som granskar om stater lever upp till sina förpliktelser. Bland andra finns särskilda rapportörer för rätten till kultur, hälsa, utbildning och bostad.

I maj 2013 trädde ett tilläggsprotokoll till konventionen i kraft. Protokollet ger kommittén befogenhet att ta emot och pröva framställningar från enskilda personer som hävdar att deras rättigheter har kränkts. Sverige har inte ratificerat tilläggsprotokollet och svenskar som blir kränkta av staten kan därmed inte framföra enskilda klagomål till kommittén.

Varför arbetar MR-Fonden med ESK-rättigheter?

ESK-rättigheterna och deras betydelse för människor är relativt okända och de ses ofta inte som mänskliga rättigheter. Det finns även en ovilja att arbeta med att förbättra tillgången till rättigheterna eftersom beslutsfattare anser att de är för dyra och svåra att mäta.

ESK-rättigheter behandlas ofta som en fråga om politisk resursfördelning snarare än juridiska utkrävbara rättigheter. Detta är ett skäl till varför MR-Fonden särskilt arbetar med att stärka kunskapen kring ESK-rättigheternas utkrävbarhet samt att skapa medvetande om deras innebörd och bidra till att de gradvis förverkligas i sin helhet. ESK-rättigheterna är ett bra verktyg för att arbeta med de globala hållbarhetsmålen som finns i Agenda 2030.

De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är i regel progressiva vilket innebär att en stat, utifrån tillgängliga resurser, hela tiden ska arbeta med att förbättra dem och försäkra tillgången till rättigheterna åt alla. Principen om icke-diskriminering och vissa grundläggande åtaganden gäller omedelbart, även när det gäller de progressiva ESK-rättigheterna. Sverige har till stor del redan uppfyllt de skyldigheter som finns gällande de medborgerliga och politiska rättigheterna och därför är det nu viktigt att fokusera på ESK-rättigheterna som är lika viktiga.