Arabiska människorättssystemet

Det arabiska människorättssystemet är likt de afrikanska och interamerikanska systemen inte ett sammanhängande system utan består av olika delar som tillsammans kan sägas fungera på ett regionalt plan. Det finns både geografiska och politiska likheter och skillnader mellan de 22 olika arabländerna. Arabländerna kännetecknas av deras geografiska läge mellan två stora strategiska kontinenter, Asien och Afrika. Det geografiska läget bidrar till arabländernas dubbla identiteter, framförallt för de arabländer som ligger i Nordafrika samt för några av Gulfstaterna som har starka kopplingar till länderna på Afrikas horn. De arabländer som är belägna i Asien har en arabisk identitet. Detta skiljer sig mot arabländerna i Nordafrika som gränsar till Europa och har en euro-arabisk eller afro-arabisk identitet. Arabländerna i Nordafrika är även medlemmar i Afrikanska unionen samt har starkare relationer med Europa, speciellt via Medelhavet där de tillsammans med EU har ett flertal handelsavtal.

Arabförbundet – League of Arab States

Arabförbundet är den aktör som definierat mänskliga rättigheter utifrån ett arabiskt människorättssystem. Förbundet verkar för ekonomiska, kulturella och politiska samarbeten mellan arabstater. Samtliga 22 länder i MENA-regionen är medlemsstater i Arabförbundet. Huvudkontoret ligger i Egyptens huvudstad Kairo. Förbundet grundades år 1945 och fyller 75 år under 2020.

Arabförbundet delar upp mänskliga rättigheter i två delar. Den ena delen appliceras till stater på den asiatiska kontinenten. Dessa stater är anslutna till Gulfstaternas samarbetsråd. Den andra delen appliceras till staterna på den afrikanska kontinenten, vilka i sin tur är anslutna till Arabiska Maghrebunionen och Afrikanska unionen.

Arabförbundets konventioner om mänskliga rättigheter

• År 2004 bildades den arabiska stadgan om mänskliga rättigheter
• År 2008 bildades den arabiska kommittén för mänskliga rättigheter
• År 2014 bildades den arabiska domstolen för mänskliga rättigheter

Gulfstaternas samarbetsråd – GCC, Gulf States Council

Gulfstaternas samarbetsråd grundades år 1981 och består av sex medlemsstater; Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Qatar och Bahrain. Samarbetsrådet verkar för samordning och integration mellan medlemsstaterna, för att uppnå samhörighet mellan dem.

Gulfstaternas samarbetsråds konventioner om mänskliga rättigheter

• År 2014 fastställde Gulfstaternas samarbetsråd deras stadga för mänskliga rättigheter.

Gulfstaternas samarbetsråd har en egen kommission för mänskliga rättigheter. Varje medlemsstat har även en egen kommission som följer upp på det människorättsliga arbetet på nationell nivå.

Vissa Gulfstater, så som Kuwait, Qatar, Förenade Arabemiraten, Oman, Bahrain och Saudiarabien, har spelat en extra viktig roll i att driva frågor om mänskliga rättigheter inom det arabiska systemet. Som ett exempel påbörjade Saudiarabien år 2018 viktiga initiativ för människorättsliga reformer som tillger kvinnor fler rättigheter. Förhoppningen är att dessa initiativ kan bana vägen för att öka jämställdheten för de saudiska kvinnorna i landet.

Några av de viktigaste reformer som Saudiarabien har inlett inom ramen för Agenda 2030 är följande:

• År 2011, under ledning av kung Abdullah, fick kvinnor rösträtt samt rätt till att kandidera i demokratiska val.
• År 2018 beslutade domstolen att saudiska kvinnor har rätten att köra bil. Denna lag trädde i kraft år 2019.
• År 2019 beslutade domstolen att saudiska kvinnor över 21 år har rätten att skaffa ett pass utan att uppvisa godkännande från sina vårdnadshavare.
• År 2019 beslutade domstolen att saudiska kvinnor har rätten till enskild rörelsefrihet. Detta ledde till avskaffandet av myndiga medföljare (Muharram).

Om Arabiska Maghrebunionen (AMU)

Arabiska Maghrebunionen (AMU) grundades år 1989 i Marrakech, Marocko. För nuvarande består AMU av fem medlemsstater; Algeriet, Libyen, Mauretanien, Marocko och Tunisien. AMU verkar för att ena dess medlemsstater samt samordna och rationalisera politiska strategier för att uppnå en hållbar utveckling staterna emellan. Samtliga medlemsstater i AMU är afrikanska stater. Av denna anledning innefattar arabiska Maghrebunionens konventioner om mänskliga rättigheter både den afrikanska och den arabiska stadgan.

Arabiska Maghrebunionens konventioner om mänskliga rättigheter

• Afrikanska stadgan för mänskliga och folkens rättigheter
• Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter
• Arabiska stadgan för mänskliga rättigheter

Vissa anser att den arabiska våren har varit revolutionerande för mänskliga rättigheter i de arabiska länderna. Detta har sin grund i de fredliga proteströrelser som ägde rum i vissa arabiska länder under slutet av 2010 och början av 2011. Den arabiska våren bröt ut på grund av bristen på mänskliga rättigheter, undermåliga ekonomiska förhållanden, politiska begränsningar samt bristen på transparens i i ett flertal demokratiska val. Arabförbundet och många arabiska ledare menar att de sedan den arabiska våren arbetar för att införa starkare mekanismer för att begränsa förtrycket och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Trots detta kan konstateras att Arabförbundet fortfarande har en lång väg att gå inom området mänskliga rättigheter.

En kort sammanfattning av vad vissa arabiska människorättsförsvarare bevittnar om mänskliga rättigheter i  regionen

Människorättsbegreppet är fortfarande ett ganska nytt och obekant begrepp för vissa arabiska stater och regeringar. Enligt rapporter från FN och Amnesty International (2019/20) finns det en mängd dokumenterade fall om illavarslande villkor för mänskliga rättigheter i många arabländer. Detta går att se i den verklighet som många lever i; olika former av övergrepp, tortyr, fördrivning, krig och förstörelse på internationell och nationell nivå är något som dagligen bevittnas i länder som Irak, Syrien, Jemen, Libyen, och Egypten. Det återspeglas även i en bristande yttrandefrihet samt att journalister frihetsberövas och kidnappas. Kvinnliga människorättsförsvarare och civilsamhälleorganisationer står idag inför många risker, ofta utsätts de för hot och våld. De som förespråkar även de mest grundläggande rättigheterna, så som rätten till bostad, hälsa, och utbildning, kan komma att bli åtalade för det. Antingen blir de enbart gripna eller så utsätts de för förtryck, hot eller våld.

Visste du att?

• Idén om att upprätta Arabförbundet inspirerades av den brittiska f.d. utrikesministern Anthony Eden när han höll ett tal om att arabvärlden måste förenas i ett enda block. Och efter nästan fyra år bildades Arabförbundet.
• Namnet på Arabförbundet kunde ha varit “Araballiansen” som föreslogs av Syrien, eller “Arabunionen” som föreslogs av Irak. Det var den egyptiska delegationen som ansåg att namnet “Arabförbundet” var mer språkligt och politiskt relevant, och även mer förenligt med de arabiska ländernas mål.