Regionala människorättssystem

FN-stadgan ger utrymme för utvecklingen av regionala människorättssystem (MR-system) och de har med åren vuxit fram som regionala komplement till det globala FN-systemet. De kallas för system då de består av ett antal mekanismer och instrument som exempelvis domstolar, kommissioner, särskilda rapportörer och rättsdokument. Detta utgör ett system till skydd för mänskliga rättigheter.

De regionala människorättssystemen utformades för att föra rättigheter och ansvarsutkrävande närmare de länder där de är som mest relevanta och för att bidra till fred och säkerhet. De regionala systemen har många fördelar – det kan till exempel vara lättare att enas om gemensamma överenskommelser bland länder med liknande politisk och kulturell utveckling. Det är också lättare och mer relevant att övervaka, granska och genomföra nödvändiga förändringar på rättighetsområdena eftersom det handlar om geografiskt mer närliggande länder än det ibland mer abstrakta FN-systemet. Globalt ökar betydelsen av gemensamma lösningar på gränslösa utmaningar som miljöpåverkan, trafficking och droger. De regionala människorättssystemen är viktiga instanser för att skydda, främja och utveckla de mänskliga rättigheterna nära de kränkningar som begås.

Bild från det 65:e NGO-forumet för den afrikanska människorättskommissionens höstsession 2019.

Bild från det 65:e NGO-forumet för den afrikanska människorättskommissionens höstsession 2019.

Varför arbetar MR-Fonden med regionala människorättssystem?

MR-Fonden har sedan många år stöttat partnerorganisationer inom de tre regionala MR-systemen – i Europa, den amerikanska regionen och i Afrika. Arbetet har särskilt skett inom de två senare systemen. Anledningen till detta är att människorättsorganisationer i dessa regioner själva ofta valt de regionala systemen som arenor för att få upprättelse när de nationella staterna brustit. I länder med bristande rättssäkerhet och där brott mot de mänskliga rättigheterna ignoreras har tusentals människor fått upprättelse genom dessa människorättskommissioner och domstolar. Många både inom och utanför systemen vittnar om deras stora betydelse.

Människorättssystemen är beroende av att det finns civilsamhällesorganisationer som använder dem och driver på utvecklingen. Många aktörer i Sverige verkar för att informera om FN-systemets betydelse som garant för de mänskliga rättigheterna, men få verkar för att systematiskt lyfta de regionala människorättssystemen. Möjligheterna för lokala människorättsorganisationer att använda systemen försvåras om organisationerna har partners som inte förstår eller vill stödja detta arbete. Likaså försvåras organisationernas arbete – och därmed människors möjligheter att få upprättelse – om beslutsfattare som fattar beslut om exempelvis policy och finansiering inom utvecklingssamarbetet inte har kunskap om människorättssystemens betydelse. MR-Fonden vill därför bidra till att sprida information och kunskap i Sverige om de regionala människorättssystemens betydelse. Förhoppningen är att öka kunskapen om utvecklingssamarbetets roll i den globala utvecklingen genom de regionala människorättssystemen.

Vad gör MR-fonden inom området regionala människorättssystem?

  • Vi stödjer partnerorganisationer som använder sig av de regionala människorättssystemen för att de som blivit utsatta för människorättskränkningar ska få upprättelse – se exempelvis vårt samarbete med CAJAR i Colombia
  • Vi utbildar i Sverige om regionala människorättssystem, exempelvis på Stockholms Universitet och som uppdrag till civilsamhällesorganisationer
  • Vi lyfter vikten av människorättssystemen i våra påverkans- och informationsinsatser för att få svenska utvecklingssamarbetsstrategier att beakta och stödja dem. Exempelvis skrev MR-och demokratiambassadör Annika Ben David förordet till vår publikation om de regionala människorättssystemen i Afrika och den amerikanska regionen från 2018