Biståndet till Colombia måste kvarstå

Regeringen och biståndsminister Matilda Ernkrans (S) har beslutat att skära ner på biståndet för att ta emot de som flyr krigets Ukraina. Sverige har råd att göra det utan att lämna andra åt sitt öde, skriver debattörerna. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet

Idag väljs en ny president i Colombia och fredsprocessen, som efter 50 års väpnad konflikt gett människor framtidstro, är i ett mycket kritiskt läge. Vi uppmanar Sveriges regering att ge fortsatt stöd, så att de investeringar man hittills har gjort inte går förlorade.

Sveriges feministiska utrikespolitik har gjort skillnad i Colombia, men nu hotar beslutet om att skära i biståndet att rasera dessa resultat. Sverige har gjort stora investeringar i fredsavtalet som slöts 2016 och dess genomförande, vilket bidrog till att kvinnorättsförsvarare i Colombia kunde driva igenom historiska framgångar för jämställdhet i fredsavtalet. Ett avtal som har gett landets hårt drabbade befolkning hopp om en hållbar fred efter 50 år av väpnad konflikt. Men fredsprocessen är i ett mycket kritiskt läge.

Stödet till fredsprocessen har varit lågt under den sittande regeringens fyra år vid makten. De institutioner som arbetar för en hållbar fred har sett sina insatser undermineras. Samtidigt ökar våldet i Colombia. Många försvarare av mänskliga rättigheter och före detta anhängare av FARC-gerillan som deltagit i fredsprocessen har mördats.

Den 29 maj, väljer Colombia en ny president. Valkampanjen har dominerats av smutskastning och polarisering. Civilsamhället har varnat för att landet kan komma att kastas in i en ny väpnad konflikt om den nuvarande regeringen sitter kvar och ingen politisk förändring sker.

I detta känsliga läge beslutar Sveriges regering att skära ner på det globala biståndet genom avräkningar på drygt nio miljarder kronor, för att bekosta det nödvändiga mottagandet av flyktingar från Ukraina. För Latinamerikas del kommer det att slå hårt mot kvinnors rättigheter, ekonomisk rättvisa, demokrati och fred. Sverige har råd att ta emot människor som flyr krigets Ukraina utan att lämna andra utsatta människor, som behöver vårt stöd mer än någonsin, åt sitt öde.

Vi menar att avräkningarna är ett kortsiktigt beslut som får allvarliga konsekvenser för Colombia och konfliktens offer. Det skadar även Sveriges trovärdighet som en pålitlig partner för hållbar fred, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna. I fredsförhandlingarna drev Sverige på för att inkludera kvinnor både i förhandlingarna och i genomförandet av fredsavtalet. Det var framgångsrikt och Sverige fick en särskild roll för uppföljning av avtalet med fokus på jämställdhet, rättigheter för konfliktens offer samt sökandet efter försvunna personer.

Luz Marina Becerra Panesso, utnämnd till årets människorättsförsvarare i Colombia, arbetar för kvinnor som flytt sina hem på grund av konflikten. Hon säger: “Jag är orolig. Våldet pågår i Colombia, och om vi lämnas ensamma i kampen för att uppnå den fred som vi alla drömmer om kan de framsteg vi kämpat för under så många år gå förlorade.”

Sverige har varit ett föregångsland när det kommer till långsiktigt och hållbart bistånd. Vilka vi är och vad vi står för prövas nu. Sverige får inte vända bort blicken. Biståndet till Colombia måste kvarstå.

Erik Lysén, Act Svenska kyrkan
Per-Olof Allerth, Ankarstiftelsen
Lena Ingelstam, Diakonia
Ulrika Strand, Fonden för mänskliga rättigheter
Anna Stenvinkel, ForumCiv
Lotta Sjöström Becker, Kristna Fredsrörelsen
Lovisa Elfving, Multicultural Sverige
Lena Sundh, Operation 1325
Nasma Salim, PeaceWorks
Peter Brune, War Child Sverige
Anna Tibblin, We Effect