Önskelistornas tid på året

Nästa år, 2023, fyller FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 75 år.
Den allmänna förklaringen är det första universella ställningstagandet om att det finns grundprinciper av odelbara rättigheter som gäller för alla och som världens stater gemensamt ska leva upp till. Den är grunden i det internationella arbetet med att övervaka de mänskliga rättigheterna i världens stater.

Nu är 2022 snart slut och även vi på MR-Fonden tar paus från ett intensivt verksamhetsår. Den här tiden i slutet av året får mig att tänka på presenter, inte minst mitt eget barns långa önskelista! Och det får mig att tänka på bidrag. Att be om bidrag – det har jag funderat mycket på under året som gått. Det brukar ses som något dåligt att söka bidrag, till exempel från sociala myndigheter för hjälp med boende. Det blir ju underförstått att en inte klarar sig själv utan får be andra om hjälp. Vem vill be andra om hjälp att klara sig, det är svårt och skambelagt.

Och ändå är vi många, både individer och grupper som ber om bidrag. Vi på MR-Fonden ber om bidrag, som ofta kommer från biståndsbudgeten; från myndigheter som Sida och Folke Bernadotteakademin eller organisationer som ForumCiv.

Vi lägger mycket tid på att förklara hur vår verksamhet är framgångsrik och effektiv och säker. Att de som ger oss bidrag kan lita på att vi gör det vi ska med det, att det kommer fram till dem som i sin tur ska göra något viktigt med det. Att det åstadkommer förändring.

Och mycket tid lägger vi på att se till att vår hantering av de bidrag vi får är säkra – och till det arbetet har vi andra som hjälper oss; vår styrelse, oberoende revisorer, kontrollinstanser som Giva Sverige, vår bank. Vi gör egna uppföljningar genom att besöka våra partners, delta i olika aktiviteter, läsa rapporter och prata med dem som våra partners riktar sig till.

Vi ber om pengar för att göra det här arbetet och vi hjälper Sverige att leva upp till sina åtaganden, det Sverige ska göra i enlighet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det som Sverige gör, inte för att vi är snällare än andra eller för att vår politik säger så, utan för att det åtagandet har låsts fast i svenska lagar och för att Sverige måste göra det oavsett. Och då känns det inte så tungt att be om bidrag längre, eller att tacka för det vi fått ta emot.

Under hösten fick en ministers uttalande om Sveriges åtaganden om att uppnå mål inom klimatområdet stor uppmärksamhet: – Gör vi inte det, så gör vi inte det, men ambitionen styr mot det målet.

Så kan vi alltså inte behandla våra klimatåtaganden eller andra avtal kopplade till de mänskliga rättigheterna. De måste genomföras oavsett politik. I november lämnade ungdomsgruppen Aurora in en stämningsansökan mot svenska staten för att den inte respekterar de mänskliga rättigheterna – och det är inte en regerings politik som brister utan många olika svenska regeringars politik. Många regeringar som haft ambitioner men som inte levererat.

Jag är enormt tacksam för bidragen vi fått från olika myndigheter. De personer som arbetar där och inte bara delar ut bidrag för att följa Sveriges ambitioner utan för att de helhjärtat vet att den skyldigheten har Sverige.

De myndigheter som ger oss bidrag: Sida, Folke Bernadotteakademin, vidareförmedlande organisationer som ForumCiv, vår huvudman Sensus studieförbund, mina kollegor, våra praktikanter, vår styrelse och alla ni andra vi samverkar med – ni och vi förverkligar det som den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna handlar om, i Sverige och globalt. Tack.

Vill du läsa mer om vad vi gör, följ oss på sociala medier eller här på vår hemsida www.humanrights.se.

Ulrika Strand
generalsekreterare
Fonden för mänskliga rättigheter